Annons

Blinded by the lightOemotståndlig Springsteen-musikal

Viveik Kalra och Aaron Phagura i ”Blinded by the light”.
Viveik Kalra och Aaron Phagura i ”Blinded by the light”. Foto: Warner Bros/TT

Uppväxthistoria, socialrealistiskt familjedrama och Springsteen-hyllning. Det ”Blinded by the light” saknar i subtilitet kompenserar den med sin romantiska övertygelse om konstens inneboende kraft.

Under strecket
Publicerad

Idén om musik som livräddare har sällan gestaltats tydligare än i ”Blinded by the light”, ”Skruva den som Beckham”-regissören Gurinder Chadhas film om den 16-åriga skrivbegåvningen Jay. Det är sent 1980-tal i Thatcher-land, National Front-supportrar härjar runt och sprejar rasistklotter, och välfönade popgrupper som Wham, Aha och Bros dominerar både radiokanalerna och kassettbanden i klasskompisarnas Walkmans. Bruce Springsteen är en träig rockgubbe för morsan och farsan, men när Jay får höra ”Born in the USA” händer ändå det förunderliga: en mer än dubbelt så gammal vit amerikan från New Jersey, USA, formulerar exakt de känslor som ligger och pyr i en brittisk-pakistansk tonårskille i Luton, Storbritannien.

”Bruce vet allt jag nånsin känt, allt jag nånsin velat ha” jublar Jay till sin kompis som gett honom kassetten, och snart har Jay transformerats från blyg viol till sexig jeansknutte med flickvän, rutig skjorta och, med hjälp av en engagerad språklärare, en praktikplats på lokaltidningen. I synnerhet det sistnämnda drar upp en skarp konfliktlinje med hans pappa som betraktar arbete som något rent instrumentellt: ett sätt att skapa trygghet för familjen, inte ett sätt att berika sitt inre.

Annons
Annons
Annons