X
Annons
X
Recension

Nationalparken Oemotståndlig eko-kabaré tar skogen på allvar

Folkmusikerna Sara Parkman och Samantha Ohlanders följer upp succén ”Fäboland” med ännu en ljuvlig blandning av musik, politik och drastisk humor. Jenny Aschenbrenner charmas och engageras av ”Nationalparken”.

Sara Parkman och Samantha Ohlanders i ”Nationalparken” som turnerar i Sverige och kommer till Orionteatern i Stockholm den 26 maj. Foto: Urban Jörén

Vi är inbjudna till en begravning. Världens äldsta träd, den anspråkslösa men 10 000 år gamla granen Old Tjikko, har dött och många är de sörjande. Skogsarbetare Bengt Sjödin till exempel som efter ett helt yrkesliv i Svea skog gärna förnekar sitt långhåriga förflutna som trädkramare men minns att rötterna till allt finns hos träden. Och hans syster Monica, gladporrsproducerande 65–åring som fann vägen till sig själv i skogen. Den lätt aggressive ekopoeten Jonas Gren som hellre mal griftesånger på hexameter än deltar i Bengts och Monicas kärleksfulla käbbel om skogen som nyttighet eller helgedom ...

Ja, där en bit in första akten av ”Nationalparken” skruvas tonläget upp till en oemotståndligt charmig kabaré, med glesbygdskomik och storstadshån i väl avvägda proportioner, men med kärleken till skogens folk intakt. Detta är människor som vi högaktar och som vi känner, försäkrar Sara Parkman och Samantha Ohlanders när de slunkit ur sina rollfigurer och åter möter publiken med sina egna ansikten.

Sara Parkman, Jonas Gren och Samantha Ohlanders i ”Nationalparken”.

Foto: Urban Jörén Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X