Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Så här upphör världen Ödesmättad skildring av en snar kollaps

Mitt i sommaridyllen, men bland alla pågående samtidskriser – från familjelivets till klimatets – placerar Philip Teir sin nya roman. Dess nerv ligger i det som bara nästan sker, i en smygande känsla av undergång.

Philip Teir (född 1980) är författare och var tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet. Han skriver om politik och kultur för Dagens Nyheter och driver festivalen Helsinki Lit.
Philip Teir (född 1980) är författare och var tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet. Han skriver om politik och kultur för Dagens Nyheter och driver festivalen Helsinki Lit. Foto: Elias Korpak
Bokvåren 2017

Så här upphör världen

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Natur & kultur
ISBN
9789127149762

277 sidor

Till ett sommarhus vid en av världens ändar, havskusten i finska Österbotten, kommer en familj som också befinner sig på randen. Såväl var för sig som tillsammans är de på väg ur en tidigare trygghet, ut i något nytt, okänt och delvis skrämmande.

Erik har just förlorat jobbet i de senaste nedskärningarna men håller nyheten för sig själv. Hustrun Julia borde skriva på sin nya roman men fantiserar i hemlighet om att lämna sin man. Barnen Alice och Anton är i olika takt på väg att lägga barndomen bakom sig.

I grannhuset har en samling lätt sekteristiska miljöaktivister bosatt sig. De för sin del har gett upp hoppet om att kunna hejda klimatförändringarna. Ledda av den karismatiske Chris menar de istället att man bör acceptera mänsklighetens undergång.

Annons
X

De är den typ av självgoda domedagsprofeter som med nästan lysten förväntan ser fram emot slutet för att äntligen kunna få säga ”Vad var det vi sa!”. Fram till dess fördriver de tiden med flummiga riter och dekadens, inspirerade av rymdpassagerarna i Harry Martinsons ”Aniara”.

Erik och Julia sveps med i festandet, men tänker samtidigt att oavsett om slutet nalkas eller inte, pågår ju vardagen ändå med alla plikter och bestyr.

För världens undergång, som den ter sig i dag, är ingen blixthändelse. Den pågår snarare hela tiden, som en stilla glidning mitt i vardagligheten, så långsam att den knappast märks innan den plötsligt är där och allt är förändrat.

Denna diffusa ödesmättnad blir mycket påtaglig i ”Så här upphör världen”. Philip Teir skriver med en okonstlad enkelhet som kunde avfärdas som stillös eller rent av banal. Men rakheten går väl ihop med tematiken.

För det väsentliga i romanen utspelar sig inte i det uppenbara utan någonstans två steg bortom, i det som snart är på väg att hända, eller i det som försiggår under fasaden. Språket kan på det viset ses som en bild i sig – en tunn hinna av vardaglighet slarvigt slängd över katastrofen. Lyfter man höljet ligger förödelsen i öppen dag, just som det ruttnande älgkadaver barnen finner en bit inne i skogen, fängslande i sin äcklighet, svårtolkat likt ett dåligt omen.

”Så här upphör världenär en roman för vår tid, om känslan av att allt (ja allt) är på väg att glida oss ur händerna. Som pappa Erik summerar det: ”Klimatkrisen, finanskrisen, flyktingkrisen, eurokrisen, tidningskrisen, krisen i Ukraina, EU-krisen, krisen inom socialdemokratin … det fanns inget område i samhället som inte var i kris.”

Egentligen är det märkligt att inte fler romaner berör denna känsla av snar kollaps. Världen har visserligen alltid varit på väg att gå under. För hundra år sedan levde vi med världskrigen, sedan var det atomhotet och miljöförstöringen, nu är det klimatet. Nya generationer föds ändå och genomgår samma hisnande tonårstid som deras föräldrar före dem, och som Alice i romanen. Men trots att domedagen ändrat karaktär och vi ännu lever, är det ingen garanti för att vi gör det i morgon.

Insikten kan hanteras på olika sätt. Vi kan blunda och fokusera på vardagen i första hand, eller längta tillbaka till en svunnen barndom när ingenting ännu var vårt ansvar. Vi kan kämpa emot, genom att sopsortera lite tafatt och rösta på gröna partier. Eller så kan vi ge upp och acceptera slutet, likt neo-hippiesarna i Aniara-gruppen, och betrakta hela samhället som en lögn på väg att gå i bitar. Inget alternativ kan dock befria oss från känslan att världen är på väg att gå förlorad.

Kanske hade ”Så här upphör världen” blivit ännu mer krypande om samhällskriserna varit något mindre uttalade, om ännu mer fått utspela sig mellan eller bortom raderna. De politiska diskussionerna skänker visserligen pedagogisk (ibland lite väl raljant) tydlighet åt tematiken. Men romanens verkliga nerv ligger som sagt inte i det uttalade utan i det som bara nästan sker, i fasadens tunna sprickor och i den smygande känslan av något förebådande ont, mitt i det alldagliga.

Teir lägger här ett finger mot samtidens puls och avläser det oroliga flimret mellan slagen.

Annons

Philip Teir (född 1980) är författare och var tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet. Han skriver om politik och kultur för Dagens Nyheter och driver festivalen Helsinki Lit.

Foto: Elias Korpak Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X