X
Annons
X
Recension

Kharmen Ödesdrama blir till en såpa

"Jag är allt för dej! Du är allt för mej! Vi kan läka såren. Minns att efter vintern kommer våren!" Vad kan detta vara? En ny dansbandshit? Nej, så här låter det när den genomförtvivlade don José är färdig att ta Carmens liv i Göteborgs stadsteaters nya musikalversion av Bizets opera, som här går under namnet Kharmen.
Idén att göra en ny version av Carmen är ju inte direkt revolutionerande. Det finns säkert ingen opera som har utsatts för så många bearbetningar. Förutom alla ständigt uppdaterade versioner av operaoriginalet finns till exempel Sjtjedrins moderniserade Carmensvit, som ofta används av koreografer (i Sverige bland annat Mats Ek och Kenneth Kvarnström). Engelsmannen Matthew Bourne förlade sin The Car man till en bilverkstad.
Östtyska konståkningsstjärnan Katarina Witt gled fram på skridskor i ett filmat, isbelagt Sevilla. Den amerikanska filmen Carmen Jones från 50-talet var en genomarbetad musikalversion med Harry Belafonte i en av rollerna.

Så vad är det Rikard Bergqvist gör för ansiktslyftning på den slitstarka damen, 130 år vid det här laget? Jo, han placerar den i vår egen tid, vilket ju numera är snarare regel än undantag i operavärlden. Tobaksfabriken där Carmen arbetar har blivit någon sorts metallindustri. Toreadoren Escamillo är fotbollsstjärna med namnet Emil Svensson. Korpralen José är polis och heter Josef, löjtnant Zuniga kallas Sundin. Roller som Mercedes och Remendado är omdöpta till Mercy och Remmy, fast det märks egentligen bara i programhäftet.
Men det är inte metallindustri eller tobaksfabriker man kommer att tänka på i den här föreställningen utan skivindustri och Fame factory - förutsägbarheten regerar. Även könsrollerna är ovanligt stereotypa. Titelrollen blir en av de mest traditionella på länge.
Anna-Maria Hallgarn gör en ovanligt sliten Carmen som man kan fatta sympati för, men det är ändå samma gamla vanliga svänga-med-höfterna-och-slänga-med-håret.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X