Annons
X
Annons
X

Också djuren är kulturella varelser

Föreställningar om vad som är ett djurs naturliga beteende utgår ofta från schematiska uppdelningar mellan natur och kultur. Djurens beteende är endast ett mysterium om vi inte umgås med dem.

UNDER STRECKET

Man brukar säga att gifta par börjar likna varandra med åren. Detsamma brukar man också säga om tamdjur och deras ägare. Det här berättar någonting om hur vi utvecklas och förändras tillsammans med dem vi delar våra liv med. Det är även en påminnelse om att vi inte bara delar vår vardag med människor, utan också med en mängd andra varelser.

Katter och hundar har anpassat sig otroligt bra till den mänskliga kulturen, men de har också bevarat en viss självständighet i det liv de delar med oss. De lever invävda i vår kultur, eller kanske man snarare borde säga att vår kultur också är deras kultur. Domesticering handlar inte bara om djurens anpassning. Vi människor har också lärt oss vara lyhörda gentemot de krav djuren ställer på oss. Djuren har blivit familjemedlemmar och kompanjoner, och vi har anpassat våra liv till deras varierande behov och personligheter.

Tamkatternas liv ser verkligen annorlunda ut än det liv som deras vilda släktingar lever, men det är inte uppenbart att det ena livet är bättre än det andra för en katt. Då vi stöter på förvildade katter i våra närmiljörer kan det hända att vi reagerar på dem som ett problem som måste åtgärdas, många kunde till och med betrakta förvildade katter som skadedjur eller som en oönskad eller onaturlig del av det urbana landskapet. Vissa tycker kanske att det vore angeläget att försöka se till att katterna blir kastrerade, steriliserade eller avlivade, så att deras vilda ”misär” åtminstone inte sprids. En annan reaktion är en önskan att rädda dem och återföra dem till det normala husdjurslivet, kanske för att förvildade katter fortfarande är potentiella husdjur som vi känner oss ansvariga för. En förvildad katt är en katt som vi övergivit, en symbol för vår försumlighet.

Annons
X

Våra reaktioner på förvildade katter kan avslöja djupt rotade attityder och idéer om vilken tillvaro som är den mest naturliga, värdiga eller meningsfulla för djur. En underliggande tanke i reaktionerna ovan är att ett liv som en tamkatt, eller inget liv alls, vore att föredra för en förvildad katt. Det förvildade livet bedöms på sätt och vis som onaturligt för katter. Men vad är då naturligt beteende för katter? Ofta brukar man associera det naturliga till något slags ursprunglig ordning i naturen. Men var, i denna ordning, ska vi placera tamkatterna, som varit en del av en mänsklig kultur i tusentals år?

Det är inte lätt att nå klarhet i frågor om djurens beteende då våra tankemönster är präglade av djupa spår från olika ideologier. Ett visst slags naturtänkande kan lätt komma att dominera, enligt vilket man betraktar djur främst som instinktiva naturvarelser som är bundna av sin natur och fångar i sin arttillhörighet. Naturtänkandet är besläktat med traditionella uppdelningar mellan natur och kultur, där de naturliga djuren finns placerade på natursidan och den formbara människan på kultursidan. Ur naturtänkandets perspektiv skulle naturligt beteende vara den kärna som man finner då man skalar bort all mänsklig närvaro. I katternas fall skulle naturligt beteende vara detsamma som det typiska artbeteendet hos kattens vilda släktingar. Men det finns inte bara ett artbeteende i naturen. Evolutionen är en dynamisk process och de vilda kattdjuren beter sig olika i olika livsmiljöer. Dessutom utforskar de aktivt sin omgivning och utvecklar nya vanor och beteenden i nya miljöer, som ofta kan vara kulturella.

Om vi låser in oss i en alltför snäv tankebild av vad djur är för något, och en gång för alla försöker fastställa vad naturligt beteende är, kommer vi aldrig att se katter som annat än fångar i sin kattighet. I naturtänkandet kommer man aldrig att få syn på tamkatternas dynamiska samspel med sina kulturella livsmiljöer. Man kommer att vara blind för någonting sådant som naturligt beteende som husdjur. Om vi fastnar i en snäv förståelse av begreppet naturlig kommer vi alltså inte att se att det kan finnas olika naturliga beteenden beroende på sammanhang eller beroende på vad vi jämför med.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Dessa är några av de tankemönster
    Pär Segerdahl diskuterar i sin bok
    Djuren i kulturen. Hur naturligt kan våra husdjur leva? (Daidalos, 134 s). De två centrala frågorna i boken är: vad är ett naturligt liv för husdjuren i vår kultur, och vad innebär det att bedöma huruvida ett djur mår bra? Frågorna diskuteras främst i förhållande till djurhållning inom lantbruket, men de vävs också ihop med personliga och slående beskrivningar av Segerdahls bekantskap med en grupp dvärgschimpanser.

    Segerdahls bok kan beskrivas som medvetandegörande. Den hjälper oss få syn på en rad omedvetna antaganden i vårt tänkande kring djurens beteende. Segerdahls moraliska allvar och hans något återhållsamma stil för tankarna till J M Coetzees ”Djurens liv”. Båda böckerna handlar mer om oss och våra idéer än om djuren. Men i högre grad än Coetzee visar Segerdahl ett geniunt intresse att förstå även dessa andra varelser; en verklig känslighet för djuren är utmärkande för hela boken. Segerdahl introducerar ett kulturellt sätt att tänka kring naturligt beteende. Han försöker inte ersätta naturtänkandets förteckningar över typiska artbeteenden med nya listor av kulturella beteenden. Istället vill han införa ett nytt grundperspektiv, som öppnar upp för ett annorlunda sätt att förhålla sig till djurens liv.

    Frågor om hur vi ska förstå djurs beteende och hur vi borde behandla dem är inte bara av akademiskt intresse. Segerdahl visar ett intellektuellt släktskap med filosofen Raimond Gaita genom att göra samhälleligt viktiga filosofiska frågor tillgängliga för en bredare skara. Segerdahls filosoferande är jordnära. Han fungerar som en vildmarksguide som med enkla råd och påminnelser hjälper oss hitta fram på egen hand då vi gått vilse i tankarnas snårskog. Vår vardagsförståelse och den praktiska erfarenheten lyfts fram som centrala element. Då tankarna löper iväg ber Segerdahl oss stanna upp och se efter hur vi egentligen brukar handla.

    I kaffebordsdiskussioner kan vi trassla in oss i de mest märkliga filosofiska resonemang. Vi kan bli helt övertygade om att djur i princip är biologiska maskiner, eller att alla andra människor kunde vara robotar. Men förr eller senare lämnar vi bordet och återvänder till vardagen, och då skingras dessa resonemang i våra möten med andra. Det är svårt att ens som en tankelek försöka förhålla sig till människor eller djur som en samling kroppsdelar i rörelse. Beteende förutsätter någon som agerar. Dessutom finns det en själslig gestalt i så gott som allt beteende. Våra intentioner och psykologiska tillstånd kommer ofta tydligt fram i det vi gör, som då vi gäspar, rynkar på näsan eller försöker fly. Ett kliniskt beteendebegrepp som fokuserar på kroppsdelarnas rörelser kan vara användbart för veterinärer och etologer i vissa situationer, men då handlar det om specialfall. En sådan avskalad förståelse av djurs beteende skulle inte ens vara begriplig om det inte vilade på vår vardagliga förståelse av beteende.

    Vår vardagliga förståelse av djurbeteende har utvecklats genom umgänge med djur i levande situationer. Kaffebordsskeptikern kanske vill framhålla att vi aldrig med säkerhet kan förstå vad djuren tänker och känner, och att det alltid finns en risk för att vi läser in för mycket i djurens agerande. Men feltolkningar och missbedömningar är också en del av det vardagliga livet. Vanligen brukar vi inse våra missuppfattningar om djur då vi kommer i kontakt med dem och blir bekanta med deras vanor och individualitet. Djurens beteende kan endast förbli ett mysterium om vi inte umgås med dem. Segerdahl påpekar att djuren dessutom ofta själva korrigerar våra missförstånd genom att inte bete sig som vi förväntat oss. Om man delar en historia med ett husdjur och är delaktig i dess liv, kan man bli mycket känslig för de mest subtila drag i dess beteende. De som jobbar med djur eller har husdjur märker oftast genast små avvikelser i deras beteende och kan konstatera när djuren de känner inte beter sig normalt.

    Hur kommer det sig förresten att frågan om vad som är naturligt beteende hos djur över huvud taget är viktig för oss? Enligt Segerdahl finns en hel naturfilosofi inbakad i begreppet naturligt beteende. Segerdahl pekar på hur den här tankerörelsen vuxit fram i samband med de förändringar i det moderna lantbruket som lett till de så kallade djurfabrikernas uppkomst. Segerdahl menar alltså att vår uppfattning om naturligt beteende som någonting viktigt är en moralisk reaktion. Reaktionerna handlar om en moralisk oro över den industriella utvecklingen mot monsterlantbruk, det vill säga mot ett system där djuren tvingas leva onaturligt.

    Segerdahls betoning av att det kan finnas olika slags naturliga beteenden i olika sammanhang kan verka problematisk då vi tänker på djurfabriker. Kunde det vara så att grisarnas kannibalism och svansbitande i trånga utrymmen är nya former av naturligt beteende som de utvecklat i sina nya livsmiljöer? Nej. Idén om det kulturella, naturliga beteendet kan inte sträcka sig så långt, eftersom det i det industriella produktionssystemet inte finns något utrymme för samspel mellan djur och miljö. Grisarnas stereotypa tvångsbeteenden verkar tvärtom vara tydliga tecken på att grisarna lever i omständigheter som de inte lyckats anpassa sina liv till.

    **
    Betoningen av naturligt beteende** är typisk för vår tid. Grisskandaler med berättelser om vanvårdade djur har blivit en del av vår vardag. För hundra år sedan då det inte fanns några djurfabriker fanns det inte samma slags behov av att drömma om naturliga alternativ. Inom den ekologiska rörelsen har frågan om djurens naturliga beteende blivit viktig. Inom det ekologiska lantbruket, skriver Segerdahl, är en av de centrala teserna att minimera kontakten mellan djur och djurskötare. Det ekologiska idealet verkar också vila på något slags naturtänkande där man föreställer sig att mänsklig kontakt gör husdjurens liv mindre naturligt. Men det är intressant att denna minimering av samspel mellan djur och skötare är ett av de element som får djurfabrikerna att framstå så onaturliga jämfört med det traditionella småskaliga gårdarna.

    I praktiken har ekologiska djurskötare ofta handlat i motsats till de ideologiska föreskrifterna. Istället har de utvecklat nära kontakter med sina djur. Spänningen mellan teori och praktik är ett resultat av att en särskild idé om naturligt beteende och en naturlig ordning tränger sig in över våra tankar. Men Segerdahl påminner oss att det finns lantliga beteenden som utvecklats i ett levande samspel mellan djurskötare och djur. Den uttrycksrikedom djuren uppvisar på gården utvecklas genom det liv de delar med oss. Vi ska inte glömma att djurskötarens närvaro och omsorgsrutiner är en viktig förutsättning för lantdjurens naturliga beteende som husdjur. Vår moraliska reaktion på djurfabrikernas okänslighet för djuren, riktar sig enligt Segerdahl också mot människans onaturliga beteende i dessa djurhållningssystem. För att kunna närma oss en bredare förståelse av husdjurens naturliga beteende inom lantbruket måste vi också ta människans beteende i beaktande.

    Vad är då ett hälsosamt och naturligt liv för djuren i vår kultur? Ett genomgående tema i Segerdahls bok har varit att visa varför det inte kan finnas något entydigt eller uttömmande svar på sådana frågor. Segerdahl uppmanar oss att lita på våra omdömen. Externa regler och föreskrifter för hur vi borde förhålla oss till djuren kommer inte att garantera deras välfärd, om vi saknar djurförståelse. Vi måste också själva sträva efter att utveckla vår känslighet för djuren. I sista hand krävs det att vi personligen stiger fram som ansvarstagande individer och engagerar oss i djurens liv.

    Grisens år? blogg.svd.se

    Tom Kettunen
    Tom Kettunen är doktorand i filosofi vid Åbo Akademi

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X