och tog alla med storm Hon kom som ett yrväder

Under strecket
Publicerad
Annons

Paris I Paris går hon under namnet ”den blonda tromben”. Carolina Klüft sveper bort allt motstånd, blåser på för fullt och tar hela världen med storm. VM-guldet och längd- rysaren hon bjöd på var ”Carro”i ett nötskal. Det händer alltid något extra när hon är i farten. SvD:s Anders Lindblad har följt hennes karriär och plockat ut sju Klüftcitat som visar vem hon är. Häng med på en annorlunda sjukamp i grenen Carolina Evelyn Klüft. 1) ”Jag känner samma glädje i dag som när jag började med friidrott. Skillnaden är bara att nu är EM, VM och OS de stora målen i stället för Växjöspelen eller Marknadsspelen i Skruv.” ”Carro” om barndomen och hur hon började med friidrott

Carolina föddes den 2 februari 1983 som andra barnet. Familjen bodde i Sandhult, någon mil utanför Borås. Idrottsintresset var stort. Pappa Johnny hade en bakgrund som allsvensk fotbollsspelare i Gif Sundsvall och Öster. Mamma Ingalill höll på med fri-idrott, hade längdhopp som specialitet och tog också några SM-medaljer. Hennes personbästa var länge familjebäst: 6,09. När ”Carro” var drygt ett år flyttade familjen till den lilla kyrkbyn Furuby, 15 kilometer öster om Växjö. Uppväxten var trygg i Smålandsidyllen och det märktes tidigt att ”Carro” var ett yrväder utöver det vanliga. Hon sprang för det mesta omkring barfota i gräset, klättrade i träd, byggde kojor, kastade sten i sjön, spelade brännboll och fotboll. Sitta still var inte att tänka på. ”Carro” hade alltid något på gång. Hela hon var uttrycket ”spring-i-benen” personifierad. Var det inte fotboll på gräsmattan hoppade hon höjd eller längd där hemma. Alltid bara på lek. Och det var fotboll hon gillade mest. Hon lekte mest med killar och har själv sagt att hon var en typisk pojkflicka. När ”Carro” var tolv år hade familjen flyttat till Växjö. Hon verkade gå i pappa Johnnys fotspår och spelade helst fotboll. Samtidigt hade lillasyrran Sofia börjat med friidrott. En dag ville Sofia att ”Carro” skulle följa med till Värendsvallen. Motvilligt hängde hon på, eftersom hon inte ville vara taskig mot Sofia. ”Carro” tyckte att friidrott verkade tråkigt och hon föredrog hellre sammanhållningen i ett lag, men redan på den första träningen fastnade hon för sporten. Dels tränade alla i en grupp och dessutom var det lekfullt och här kunde hon ju göra det hon alltid gjort: Hoppat, sprungit och kastat - och det var framför allt kul! 2) ”Vadå stundens allvar? Det är kul, syns inte det. Att tävla är det roligaste som finns. Jag kanske är dum i huvudet men jag har inget mål med min idrott, utan håller på för att det är kul och för att se hur bra bara jag kan bli.” ”Carro” om glädjen med idrotten

Annons
Annons
Annons