Oceaner av språkproblem

Djurpdykning. Glädjen över att få ”flyta omkring i främmande språk” förde in Jyrki Kiiskinen på översättarbanan. Här berättar han om lycka och vanmakt under arbetet med att översätta Göran Sonnevis ”Oceanen”, som fick Nordiska rådets litteraturpris 2006.

Under strecket
Publicerad
Annons

När jag studerade litteraturvetenskap tog jag alltför allvarligt på uppmaningen att läsa böckerna på originalspråket. Det var överraskande roligt att flyta omkring i främmande språk som jag inte riktigt behärskade och omskriva dikterna för mig själv. Av det här följde en ovana som, efter målmedvetna språkstudier, förvandlades till professionellt översättande. Detta att krypa under någon annans skinn var ett effektivt sätt att utvidga sitt eget diktspråk, märkte jag. Jag stal allt jag kunde få loss.

Jag kan säga att jag älskar mitt arbete på samma sätt som jag älskar människor: jag är nyfiken på att lära känna deras värld, tills jag tror mig kunna läsa deras tankar, jag surar över deras maner och hatar dem, samtidigt som jag är medveten om att min värld oåterkalleligt antagit deras drag. Belöningen som man får när man översätter poesi är att man tar semester från sig själv och ser nya möjligheter i sin egen tillvaro.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons