Annons
Recension

Den förlorade symbolenOblyg frimurarflirt i svag Dan Brown

Ett frimurarsmycke gjort av en fransk krigsfånge på 1800-talet visas i samband med en utställning på The Library & Museum of Freemasonry i London (t o m 18/12).
Ett frimurarsmycke gjort av en fransk krigsfånge på 1800-talet visas i samband med en utställning på The Library & Museum of Freemasonry i London (t o m 18/12). Foto: PETER MACDIARMID/GETTY IMAGES
Under strecket
Publicerad

Först en varning: Läs inte den här artikeln om ni vill vara okunniga om intrigen i Dan Browns senaste thriller ”Den förlorade symbolen”. För att säga något väsentligt om den tvingas jag nämligen avslöja en del av gåtans lösning. Till mitt försvar kan jag säga att gåtan egentligen bara får en halv lösning hos Brown själv. Eller rättare sagt, av de två gåtor boken ställer läsaren inför – Vilken är den onda makt som hotar symbolforskaren Robert Langdon liksom hela USA? Och vilka är de innersta hemligheterna hos de mystiska frimurarna? – förser oss författaren bara med lösningen av den första, den om ondskan. Och där, som man kan vänta av de gotiskt färgade skräckmelodramer Brown författar, finns lösningen – i kärnfamiljen. En misshandlad son hämnas, inte bara på sin far utan på hela världen.

Frimurarna, den stora, världsomspännande familjen, den som i USA sedan den amerikanska revolutionen och George Washington varit ett Männerbund för den högsta politiska och ekonomiska makten, med ett stort antal presidenter och höga statstjänstemän som medlemmar, lämnas i stort sett i fred med sina bisarra blods- och dödsriter och sina hot om gruvliga straff för den som avslöjar dem för utomstående. För i ”Den förlorade symbolen” går symbolen till sist förlorad, vi informeras bara om det mest ytliga hos det månghundraåriga brödraskapet. Vad vi får veta kan dessutom inhämtas så mycket bättre hos andra, exempelvis hos Simon Cox – Browns återkommande kommentator med flera böcker om det historiska och esoteriska materialet hos honom – i boken ”Decoding the Lost Symbol”. Gedignare kunskap går att få i den nära tusen sidor tjocka franska pocketvolymen ”Encyclopedie de la franc-maçonnerie”.

Annons
Annons
Annons