X
Annons
X
Recension

Glada änkan Dorsin briljerar i satir över modern opera

Henrik Dorsin har blivit operachef med budgetproblem i den uppdaterade version av "Glada änkan" som han och regissören Ole Anders Tandberg förnöjer Kungliga Operan med. Iscensättningen är en obetalbar satir över modern operaregi, späckad av självironi, skriver Bo Löfvendahl.

Henrik Dorsin som operachef tillsammans med Miriam Treichl. Foto: Markus Gårder

Årets första premiär på Operan: en våroperett! Det var längesedan. Operetten är mer eller mindre bortglömd på svenska scener, med få undantag. Suzanne Osten gjorde 2008 en dekonstruerad queerversion av ”Glada änkan” på Folkoperan, och på Kungliga Operan går nu Ole Anders Tandberg och Henrik Dorsin ännu mer grundligt till väga. De inte bara flyttar handlingen i tid och rum utan skriver en helt ny story; skillnaden är så stor att ursprungsversionens handling publiceras i programmet för den historiskt intresserade.

Resultatet har blivit en kärleksfull operettparodi med många drag av revy. I 1905 års original handlar "Glada änkan" om hur det bankrutta lilla landet Pontevedro försöker få den rika änkan Hanna Glawari att gifta sig med en pontevedrin för att förmögenheten ska stanna i landet. Allt utspelar sig i Paris eleganta salonger, där Hanna möter den nöjeslystne greven Danilo Danilowitsch som hon en gång haft en förbindelse med. Bakom glitter och glamour är "Glada änkan" en berättelse om hur tilltufsad gammal kärlek aldrig rostar, uttryckt med svindlande allvar i slutscenens vackra änkevals.

Henrik Dorsin som operachef tillsammans med Miriam Treichl.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 2

Kungliga Operans kör och Marianne Hellgren Staykov i rollen som Veronica, i denna metaversion av ”Glada änkan” är hon även hustru till operans vd.

Foto: Markus Gårder Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X