Annons
Recension

Ångrarna Obekväma ångrare berör

Publicerad

Ångrarna har som många andra uppsättningar en praktikant med i teamet. Mer sällsynt är att det som här rör sig om regissören, tillika pjäsförfattaren. Marcus Lindeen går Dramatiska Institutets regiutbildning, och gör en ovanligt högprofilerad första praktik med en likaså ovanlig pjäs.
Ångrarna är lågmäld dokumentärteater baserad på ett verkligt möte, arrangerat av regissören, mellan Mikael och Orlando. Två äldre män med det gemensamt att de båda bytt kön bara för att sedan ångra sig.

På scen gestaltas de klädsamt diskret av Åke Lundqvist och Lena-Pia Bernhardsson. Spelplatsen är en inspelningsstudio där de utbyter livshistorier med varandra, varvat med diabilder från de verkliga Orlando och Mikaels tid som kvinnor. Samtalet är torrt återgivet utan särskilt många teatrala trick, vilket här framstår som ett lyckokast som stärker autenciteten i
materialet.
Regissören finns med som osynlig betraktare. Hans - och publikens - roll som tjuvlyssnare av detta ibland mycket intima samtal understryks av den blinkande inspelningsapparaturen i scenografins utkant. Det är skicklig gestaltning med små medel.
De båda ångrarna är sinsemellan närmast pedagogiskt olika, säkerligen renodlade i den dramaturgiska bearbetningen av materialet. Men de förenas av att ha använt könsbytet för att försöka fly undan sig själva och sin respektive situation.

Annons
Annons
Annons
Annons