Obegriplig historia om Maya

Med de föremål som Historiska museet har fått låna från Guatemala skulle man ha kunnat åstadkomma en utställning som sprider kunskap om mayakulturen. I stället siktar museet in sig på att låta besökarna göra upptäckter om sig själva. Det gör utställningen Spelet om Maya till ett skolexempel på västerländsk, kolonial arrogans.

Under strecket
Publicerad
Nora vid jadeitverkstaden i utställningen Spelet om Maya.

Nora vid jadeitverkstaden i utställningen Spelet om Maya.

Annons

Jag frågar mina vänner vad ordet maya säger dem.

– Centralamerikansk högkultur före Columbus. Pyramider. Matematik och astronomi, svarar de, och sedan säger de inte mycket mer.
Just så. Mina vänner är förmodligen representativa för hyfsat allmänbildade och kulturintresserade svenskar. Om västra halvklotets förkolumbianska kulturer vet de flesta av oss mycket lite. Det finns alltså en betydande kunskapslucka att fylla för exempelvis ett museum.
Det är emellertid inte vad Historiska museet tagit fasta på i sin nya utställning Spelet om maya, lanserad som museets stora satsning under mångkulturåret.
Spelet om maya är inte tänkt primärt som en utställning om mayakulturen, det uttalade huvudsyftet är i stället att få besökarna att reflektera kring begreppet historia och dess ideologiska dimension, och, som tillförordnade museichefen Lars Amréus uttryckte saken på pressvisningen, att göra upptäckter om sig själva.
Den huvudsakliga målgruppen
är gymnasieelever, vilket märks på upplägget. Vid ingången till utställningen presenteras sex påhittade rollfigurer i form av manshöga pappdockor i serieteckningsutförande. Dessa figurer befinner sig i Cancuén, en arkeologisk utgrävningsplats i centrala Guatemala, och tanken är att besökaren ska följa en av dem i spåren genom utställningen, ja, helst ska man gå igenom utställningen flera gånger, i olika spår.
Spåren korsar varandra ibland, och då konverserar seriefigurerna med varandra i pratbubblor. Så småningom blir man varse en sorts handling, en något osammanhängande story som dock är kryddad med ett mord. Promenaden avslutas vid en ”åsiktsmaskin” där man ska låtsas att man har hittat ett arkeologiskt föremål och ta ställning till vad man ska göra med det.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons