Recension

Standing on the shoulder of giantsOasis - Standing on the shoulder of giants

Under strecket
Publicerad
Annons

När folk menade att Oasis började upprepa sig i samband med skivan Be here now lugnade Noel alla med att han hade en plan, och att detta hade varit en svit om tre skivor. De skulle ta en lång paus och komma tillbaka med en helt ny, men lika häpnadsväckande skepnad. Det tog två år, och skillnaden är inte märkvärd. Kanske samma skillnad som mellan Revolver och Sgt Pepper, men det betyder inte samma sak i dag som på 60-talet. Särskilt inte när The Beatles utgör hela ens referensram.
I dag har de bilar, hus, pengar och fans. Och inget kvar att väsnas för. Den oslipade diamanten har hamnat bland kronjuvelerna. Både Liam och Noel har blivit pappor, men musik får aldrig bli ett 9-till-5-jobb. Det kan låta som hårda ord, men Oasis har vuxit upp. Och vad kan vara tråkigare i rocksammanhang? Att bara komma på idén att skriva en låt som Little James (Liams låt till sin styvson) är så långt från vad som en gång var Oasis man kan komma, och en låt som Where did it all go wrong hade tidigare inte platsat som singel baksida. Faktum är att Oasis låter likadant i dag, bara tråkigare. Lite psykedeliska utsvängningar kompenserar inte för det.

Eric Fallander

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons