Anders Melldén:Öarnas tid i vinvärlden

Anders Melldén
Foto: Pexels
Under strecket
Publicerad
Annons

Har du druckit vin från Azorerna? Eller kanske Teneriffa, Santorini eller Sardinien? Om inte så är det dags, för nu är det öarnas tid i vinvärlden. En tid fylld av obskyra druvsorter med tungvrickande namn och underbart spännande smaker – något jag inser när jag träffar portugisen António Maçanita.

Han, som titulerar sig själv ”body boarder” och ”spear fisher”, växte upp med en mamma från Azorerna långt ute i Atlanten. Han ville bli fiskare men hamnade av misstag på agronomutbildningen med vinodlarfokus. I dag är han en av Portugals ledande vinmakare, verksam bland annat i regionen Alentejo. För ett decennium sedan längtade han tillbaka till Azorerna. Där fanns då drygt 100 aktiva hektar med vinrankor och en knapp handfull vinmakare. Men Maçanita såg potentialen i de små, muromgärdade planteringarna på ön Pico.

Muromgärdade är de för att skyddas mot havets stormar eftersom vingårdarna ligger längs kusten. Bokstavligen längs kusten. Härom året kom en våg som sköljde med sig 30 meter av Maçanitas ena vingård. Varför så nära havet? Jo, mitt på den lilla ön står vulkanen Ponta do Pico där moln bildas och ger alltför mycket regn. Vid havet finns solen som behövs för att druvorna ska mogna.

Annons
Annons

Under åren har Maçanita forskat på ögruppens lokala druvsorter och kommit fram till spännande släktskap med fastlandsdruvor. Men arinto dos azores, terrantez do pico och några till är faktiskt unika sorter som förmodligen vuxit fram för att folk under koloniseringen tog med sig frön istället för sticklingar när vinrankor skulle spridas. Då uppstår lätt nya varianter, korsningar och sorter.

Det tror man även är orsaken till att viner av druvsorten som på Kanarieöarna heter listán prieto och i Amerika går under namn som pais eller criolla chica, smakar ganska olika beroende på ursprung, trots att deras DNA är identiskt. Listán prieto och dess kusin listán negro hittar vi numera i viner från Teneriffa, den av Kanarieöarna som de senaste åren sett den starkast uppåtgående vinmarknaden. Precis som grekiska semesterön Santorini har gjort. Dess vita viner av assyrtiko har stuckit iväg ordentligt i pris, i takt med ökad efterfrågan. På Mallorca har allt fler utländska investerare insett öns potential som vinregion och på Sicilien har intresset för de lokala druvsorterna fått en enorm revival det senaste decenniet, med fler odlade hektar och duktiga vinmakare som följd.

På Azorerna finns nu nästan tusen hektar vinrankor och flera nystartade vinerier, mycket tack vare Maçanita. Kvalitetsmässigt ligger de långt fram. Prismässigt också, vilket är förståeligt – det räcker att googla på en bild från vingårdarna på Pico för att inse att detta är långt ifrån massproduktion.

Som luttrad vinskribent blir jag ödmjuk när António Maçanita lär mig en handfull nya druvsorter. Vilket ju är charmen med öar och deras befolkning. De har en förmåga att hålla fast vid det nästan bortglömda och bevara det unika. Inte minst när det handlar om vin.

Missa inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev där vi varje vecka tipsar om spännande viner och härliga recept.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons