Annons
X
Annons
X

Per Gudmundson: Oansvarigt av SL

SD:s SL-reklam
SL tar ner reklamen i rulltrappans tak med hänvisning till demonstranters personsäkerhet.
SL tar ner reklamen i rulltrappans tak med hänvisning till demonstranters personsäkerhet. Foto: BERTIL ERICSON/TT

Siri Derkert var en fin konstnär. Men som driven lokalordförande i Svenska kvinnors vänsterförbund, och som en av undertecknarna när Svenska fredskommittén grundades, stod hon också under Säkerhetspolisens övervakning. Bägge förbunden kontrollerades av Sveriges Kommunistiska Parti, som i dag heter Vänsterpartiet, och var anslutna till de Sovjetstyrda paraplyorganisationerna Kvinnornas demokratiska världsförbund respektive Världsfredsrådet.

Dessa rörelser startades i syfte att säkra fortsatt sovjetisk dominans och för att undvika konkurrens med den egna kärnvapenarsenalen. Det var således ingen tillfällighet att fredsmöten i Stockholm vid tiden skickade telegram till Moskva som ”hälsar generalissimus Stalin såsom ledare för sovjetregeringens och sovjetfolkens fredspolitik” och uttryckte ”solidaritet med Sovjetunionens kamp för fred”.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Derkert hade av principiella skäl om konstnärlig frihet ingen partibok, men 1950 besökte hon Moskva för första gången, inbjuden av Sovjetunionens antifascistiska kvinnokommitté. Hon kom hem med ett positivt grundintryck samt en 15 sidor lång redogörelse för de framsteg hon beskådat. 1958 reste hon till Moskva på politisk studieresa igen.

    Annons
    X

    Derkerts föreningsengagemang avtog sedermera, men i konsten fortsatte kampen. Det är här vi kommer till frågan för denna framställan.

    Storstockholms lokaltrafik (SL) beslöt i veckan att plocka ner anstötliga politiska budskap från Östermalmstorgs tunnelbanestation för att, som det uttrycktes, det är ”sannolikt att personer kommer vilja riva ned dessa och det finns då stora risker att de kan skada sig själva”. SL har säkert sina skäl för åtgärden. Av filminspelningar framgår att de unga aktivisterna i tisdags utsatte sig för betydande fara, såsom för halka eller sträckningar, i den branta rulltrappa där affischerna monterats i taket.

    Ändå undrar man om SL inte tänkt väl kortsiktigt.

    Siri Derkerts ”Ristningar i naturbetong” har förvisso klarat sig från vandaler länge. Hon må ha misslyckats att göra ”generalissimus Stalin” populär, men hon visste hur man får ett budskap att sätta sig, till skillnad från dagens amatörer, då hon lät blästra in tonerna från Internationalen och flera porträtt på kända sovjetmedlöpare.

    Att verket rör upp känslor vet vi, inte minst efter en insändare i denna tidning, med rubriken ”Propaganda i T-banan” införd den 23/5 1965. Där ifrågasätts, inom citationstecken, ”konsten” och dess budskap kraftfullt. Skulle alla ”tillåtas att kludda ner våra tunnelbanestationer då vet man inte hur det skulle se ut”, heter det. Insändaren är undertecknad Carl Bildt.

    Det är oklart vad denne Carl Bildt känner i dag, men det kan inte uteslutas att även han har genomgått en så kallad radikaliseringsprocess. Sådana kan mycket väl förekomma på Östermalm, precis såsom andra stadsdelar har drabbats. Det är inte heller otroligt att han har skaffat sig en position i samhället där han kan uppvigla likasinnade.

    Jag är nu ingen expert på naturbetong, men då verket är tre meter högt säger det sunda förnuftet att det föreligger betydande rasrisk, i den händelse det skulle stormas och demonteras av meningsmotståndare i affekt.

    Även om vandalerna skulle välja andra metoder vore projektet inte riskfritt. Arbetsmiljöverket har särskilt varnat för uppkomsten av kvartshaltigt damm vid exempelvis blästring av betong. En folkmassa i upprört känsloläge har troligen inte tid att utrusta sig med erforderliga skyddsmasker, kanske inte ens skyddsglasögon.

    Då verket totalt är 300 meter långt och sannolikt kräver åtskilliga mantimmar att demolera, och dessutom till stora delar är beläget på så att säga fel sida av spåren, vore det vidare ansvarslöst att inte ta i beaktande risken för överkörning, även om röda linjen är glest trafikerad.

    Frågan är nu hur SL tänker lösa detta.

    Saken blir inte enklare av att den förslagne unge tabloidjournalisten Chang Frick troligen skulle närvara. Enligt uppgifter som kommit till SvD:s kännedom har han övervägt att åtminstone försöka slå tillbaks nästa gång han misshandlas av bildstormare och får sin utrustning sönderslagen. Givet polismaktens – säkert välgrundade – policy att varken ingripa när en mobb stormar kollektivtrafiken eller konfronterar pressens representanter kan man inte säga annat än att detta utgör en allvarlig fara, särskilt för någon i nämnde Carl Bildts ålder, som torde ligga omkring 66 år i dag. Kanske är det enklast om herr Fricks passagerarbevis ogiltigförklaras permanent.

    Här har SL angelägna uppgifter framför sig, om man på riktigt vill att fred ska råda på Östermalmstorg.

    Annons

    SL tar ner reklamen i rulltrappans tak med hänvisning till demonstranters personsäkerhet.

    Foto: BERTIL ERICSON/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X