Annons
X
Annons
X

”Oansvarigt att låta skolor lägga ner prao”

Menar vi allvar med att bredda ungdomarnas val och ge dem bättre kunskaper om arbetslivet behövs en hel arsenal av ­åtgärder. Undervisning om arbetsliv måste väsentligt utökas och ­leva upp till läroplanens krav, skriver forskaren Anders Lovén.

[object Object]
98 procent av 16-åringarna söker i dag till gymnasieskolan delvis beroende på att arbets­marknaden för denna åldersgrupp är helt rade­rad, skriver ­Anders Lovén. Foto: Andreas H. Nilsson

DEBATT | ARBETSLIV

Att mot denna bakgrund ta bort prao är beklämmande och oansvarigt.

Under de senaste åren har ett antal kommuner i Sverige lagt ner eller kraftigt minskat den så kallade praktiska arbetslivsorienteringen (prao). Nu senast har politikerna i Lund och Malmö överfört beslutsrätten ­rörande prao till respektive skolas rektorer. Ett sådant beslut vittnar om beslutande politikers okunskap om praons värde men också om bristande ansvarstagande. Prao är, rätt utformad, ett mycket kraftfullt instrument för att ungdomar skall få kunskap om arbetslivet och också öka sina möjligheter att fatta bra beslut om framtiden. 

Under 2015–17 reser jag runt som Skolverkets ­expert för att motivera och övertyga lärare och rektorer om vikten av att i undervisningen fördjupa kunskaperna om arbetslivet. Läroplanerna har i mer än 50 år betonat vikten av en undervisning som belyser arbetsliv och utbildning och som skall genomsyra alla ämnen. Trots detta visar ett otal utvärderingar (till exempel Skolinspektionen 2013) att ­mycket lite av målen får genomslag i undervisningen. Orsakerna är flera och här kan nämnas bristen på kunskap om och ointresse för dessa frågor bland lärare och skolledare samt oklarheter om hur, när och vem som skall ta ansvar för undervisningen (Skolinspektionen 2013).

Annons
X

Samtidigt har landskapet inom och utanför skolan drastiskt förändrats. 98 procent av 16-åringarna söker i dag till gymnasieskolan delvis beroende på att arbets­marknaden för denna åldersgrupp är helt rade­rad. Till detta kommer att möjligheten till arbetslivserfarenheter under grundskolan i stort sett har försvunnit. Trots allt tal om valfrihet är väljande i hög grad styrt av social bakgrund, könstillhörighet och etnicitet. Ungdomarnas kunskaper om yrkeslivet är dessutom starkt begränsade. De senaste åren har också inträdeskraven till arbetsmarknaden ökat och utan en slutförd gymnasieutbildning är risken stor att bli ratad av arbetsgivarna. 

Under senare år har det också skett förskjutningar i valmönstren framför allt i valet till gymnasieskolan. Gapet (matchningen) mellan arbetslivets behov och ungdomarnas val och drömmar har blivit allt större. Flera branscher saknar yrkesutbildad arbetskraft medan alltfler ungdomar väljer vad de uppfattar som roligt (se till exempel Panican 2015). Det här oroar flera rikspolitiker som menar att ungdomarna ”väljer fel”. Enkelt uttryckt är meningen att eleverna skall välja fritt men inte så att arbetslivet saknar arbetskraft!

Val av utbildning och yrke har i modern tid alltid ­varit en balansgång mellan individens behov och arbetslivets krav och möjligheter. Särskilt studie- och yrkesvägledare vet hur svår denna balansgång är och hur dramatiskt en del ungdomar upplever att göra framtidsval. En viktig förutsättning för dessa val är att ungdomarna har en god självkännedom och är medvetna om sina förtjänster och brister. Samtidigt måste de ha kunskaper och insikter om både utbildningar och arbetsmarknad. Även om arbetslivet snabbt förändras finns det kunskap om var det finns framtida behov respektive överskott på arbetskraft. Att enbart välja framtid utifrån egna intressen eller vad som är roligt kan vara lustfyllt och motiverande men också förenat med stora risker för både individ och samhälle. I internationella målformuleringar betonas vikten av att välja ”med utgångspunkt i såväl individens resurser som möjligheterna i omvärlden” (OECD 2004). I valfrihetens Sverige har emellertid betoningen på individen fått alltmer slagsida.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Menar ansvariga allvar med att bredda ungdomarnas val och ge dem bättre kunskaper om arbetslivet behövs en hel arsenal av åtgärder. Undervisning om arbetsliv måste väsentligt utökas och leva upp till läroplanens krav. Det kräver en utbildning av lärare inom detta område och en obligatorisk ämnesdel, något som redan finns i våra nordiska grannländer. En förstärkt studie- och yrkesvägledning som i högre grad belyser arbetsmarknadsfrågor är också en viktig del. Starka traditioner bryts inte genom ett eller två samtal med en vägledare.

    Det är i detta sammanhang som praon kommer in. Min uppfattning är att prao skall innehålla en valfri del och en del som styr eleven mot mer okända områden till exempel utifrån läroplanens intentioner om ökad jämställdhet. Praon bidrar till att dels ­stärka ungdomarnas självkännedom, dels öka kunskaperna om möjligheter och villkor i arbetslivet. Vinsterna med praon är flerfaldiga och här är forskningen väldigt entydig. Under mina diskussioner i landet med skolledare och förvaltningschefer framträder emellertid ett mönster av olika argument mot praon. Alla betonar praons värde men man menar att hindren är för många.

    Ett sådant hinder är Arbetsmiljöverkets krav. Verkets uppfattning är dock att problemet är betydligt överdrivet. Vilket understryks av att många kommuner löser detta. Ett annat argument som hävdas är att skolorna ersatt praon med andra alternativ vilket Skolinspektionen (2013) i flera fall visat inte stämmer.

    Min slutsats är att argumenten mot prao är svaga. I själva verket handlar motståndet om att en väl genomförd prao kräver arbetsinsatser som inte prioriteras. 

    Att mot denna bakgrund ta bort prao eller delegera beslutsrätten till rektorer är både beklämmande och oansvarigt. Här behövs beslut på fullmäktigenivå. Eller i bästa fall, vilket utredningen om yrkesprogram föreslår (SOU 2015:97), ett obligatorium i läroplanen för grundskolan. Under tiden upprepar jag det ­mantra jag framför vid debatter och föreläsningar till kommunansvariga där praon stryks eller minimeras: 

    Ni borde skämmas!

    Anders Lovén

    fil dr, universitetslektor, fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola

    Anders Lovén Foto: Leif Johansson
    Annons
    Annons
    X

    98 procent av 16-åringarna söker i dag till gymnasieskolan delvis beroende på att arbets­marknaden för denna åldersgrupp är helt rade­rad, skriver ­Anders Lovén.

    Foto: Andreas H. Nilsson Bild 1 av 2

    Anders Lovén

    Foto: Leif Johansson Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X