Annons

Thure Stenström:Nytt ljus över dansk litteraturs skuggor

I en ny bok kartläggs de judiska elementen i dansk litteratur, från Ludvig Holbergs dagar till Pia ­Tafdrups. Det eviga utanförskapet hos ett folk på flykt står i centrum för den omfångsrika inventering som ­avslutade Mogen Brøndsted storslagna forskargärning.

Publicerad

Den danska judendomens historia är olik den svenska. Redan på 1620-talet inbjöd den danske monarken Christian IV sefardiska judar från Portugal att bosätta sig i Köpenhamn. De var välkomna och ­behövdes för att stimulera dansk köpenskap och ekonomi. Senare anlände också de fattigare ashkenazerna från Polen och Ryssland. År 1684 fick de danska judarna tillstånd att hålla egen gudstjänst i Köpenhamn, de lydde då under rabbinen i Altona. Under hela upplysningstiden åtnjöt de ­judiska invandrarna, trots visst motstånd från vissa kretsar inom den protestantiska ortodoxin, en större frihet än i många and­ra europeiska länder. En första synagoga inrättades i Köpenhamn år 1766. 1814 tillerkändes judarna medborgerliga rättigheter.

Tillsammantaget ger detta en annan bild än i Sverige. Inte förrän på 1770-talet anlände de första judiska invandrarna till vårt land, det var förstås Gustaf III som, vägledd av sina upplysningshumanistiska och merkantila ideal, öppnade dörren. En judisk församling grundades i Stockholm 1774. Och år 1782 utgick en kunglig förordning som stadgade, att judar fick bosätta sig reguljärt i landet men endast i vissa större köpstäder (Stockholm, Göteborg och Norrköping). Där kringgärdades ­deras yrkesutövning till en början av stränga rest­riktioner. Mer vidsträckta medborgerliga rättigheter uppnådde judarna i vårt land egentligen först så sent som 1870.

Annons
Annons
Annons