Recension
Nytolkning av Wyatts låtar blir poesi
Behövs det ännu en "Rock bottom"? Nej, egentligen inte. Robert Wyatts klassiker från 1974 tillhör ju den sorts tidlösa album som håller från början till slut och där låtarna blivit till lika vackra som bekväma och outslitliga möbler i en lägenhet man alltid vill återvända till, trots den något udda planlösningen.
"Rock bottom" var Robert Wyatts andra soloalbum efter att han lämnat Soft Machine och Matching Mole. Utgivet på Richard Bransons undergroundetikett Virgin records som på 70-talet, efter första releasen med Mike Oldfields "Tubular bells", blev hem åt både brittisk progrock och tysk krautrock. Superentreprenören Branson gick sedan vidare med Virgin Atlantic och blev megamiljardär. Men det är en helt annan historia.