Annons

Håkan Arvidsson:Nytänkandets förakt mot kollektivet

Till skillnad från den klassiska upphöjer den nya kapitalismen nytänkande och förändring men förkastar lojalitet och erfarenhet. Enligt sociologen Richard Sennett leder den dock till förakt mot kollektivet och ett förgäves sökande efter identitet i våra ägodelar.

Publicerad

Den klassiska kapitalismen, det vill säga det samhällssystem som växte fram och fick sin mera definitiva form i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ådrog sig sin samtids kritik därför att det tycktes förflyktiga alla fasta värden och bryta ned all den på erfarenhet uppbyggda tradition som skapade social stabilitet. Ett omsorgsfullt historiskt studium av denna epok visar att även om sådana tendenser kunde spåras var de inte så dominerande som samtiden ville tro. I själva verket fanns det i denna klassiska kapitalism likväl ett utrymme för tradition och stabilitets- skapande politik.

Dåtidens entreprenörer kunde vara hänsynslösa exploatörer som drev människor ut i den yttersta fattigdomens förtvivlan, som inte tvekade att utnyttja barnarbete och som ägnade mycket lite uppmärksamhet åt arbetarskydd. Efter hand visade sig emellertid denna skoningslöshet ha en kontraproduktiv sida. Den skapade social oro och gav upphov till starka folkrörelser som sökte försvara arbetskraftens mänskliga värden. Tydligast framträder denna tendens i Tyskland med sin starka politiska och fackliga arbetarrörelse, som krävde social trygghet, förutsägbara livsvillkor och medborgerliga rättigheter också för de arbetande massorna. Signalerna från dessa rörelser förklingade inte ohörda och under den Bismarckska eran i tysk politik gjordes i långa stycken framgångsrika ansträngningar för att utveckla en organiserad och social kapitalism.

Annons
Annons
Annons