Jag är gråvitNykterhetens smärta känns in på bara skinnet

Bjørn Rasmussen, född 1983, har tidigare bland annat nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris för diktsamlingen ”Ming” (2015).
Bjørn Rasmussen, född 1983, har tidigare bland annat nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris för diktsamlingen ”Ming” (2015). Foto: Frida Gregersen

I väntan på det barn som kanske ska komma försöker Bjørn få kontroll över en tillvaro som ständigt hotar att förvändas i vansinne och missbruk. Bjørn Rasmussens nya roman är som ett rop inifrån själva psykosen, skriver Jenny Aschenbrenner.

Under strecket
Publicerad
Foto: Modernista
Annons

Dansken Bjørn Rasmussen lufsade in i den svenska litteraturen med sin smutsiga, skeva och stundtals skimrande text, i gränslandet mellan poesi och prosa, för ett par år sedan. Diktsamlingen ”Ming” och romanen ”Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen” kom samtidigt på svenska (på danska 2015 respektive 2011) och det fanns en poäng i att läsa verken parallellt. Samma motivvärld, två uttryck. Samma psykoser, samma barndomstrauman, samma missbruk, kärlek som glimrar till. En dansk glesbygdsuppväxt mycket långt från ”hygge”, berättad av en ”Bjørn” mycket lik författaren själv, men också en förvrängd spegelbild.

I centrum bögidentiteten, den queera Bjørn som bultar sig fram ur det självhatande internaliserade homofobiska skalet, sytt av barndomsmänniskorna. Allra mest plastpappan – rasisten, homofoben och sadisten – ett arv av våldsamt, hatiskt faderskap som löper också från morfar, via mamma. Det var förvirrande och fängslande i lika mängd, våldsamt och vackert.

Annons
Annons
Annons