Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Johanne Hildebrandt: Nyheter är mer än Håkan Juholt

I boken
Världens bästa story (Ekerlids, 2011) skriver Lars Adaktusson att televisionen håller på att förvandlas till ett nöjesfält. Inget av de stora mediehusen satsar längre på fördjupande samhällsjournalistik eller omvärldsbevakning.

”Bristerna när det gäller folkbildning, politisk bevakning och utrikesrapportering är ett mediemässigt misslyckande, men framför allt ett demokratiproblem.”

Det är så sant som det är sagt. Även om Cirkus Juholt har orsakat en enorm politikerbevakning görs i vanliga fall inte särskilt många djuplodande reportage med kontext från den sfären. Utrikesbevakningen har på många håll krympt ihop till en tummetott, trots att det finns gott om skickliga reportrar som borde vara ute på fältet.

Annons
X

Inte ens det faktum att Sverige har stridande förband i Afghanistan får redaktörerna att sända ut journalister som över tid kan hålla koll på vad som händer med soldaterna, biståndspengarna och den svenska säkerhetspolitiken.

Frilansreportrar som själva försöker åka in i högriskområden för att rapportera och åker fast kan tydligen inte heller räkna med något stöd eller hjälp, vilket Martin Schibbye och Johan Persson bittert har fått erfara i Etiopien. Med den inställningen kan övergreppen i Ogaden fortsätta utan att avslöjanden och foton besvärar regimen.

Läget är med andra ord dystert och det verkar knappast bli bättre. Aftonbladet och Expressen lägger stora sparpaket – och även på SvD ska det skäras en del. Sjunkande upplagor för papperstidningarna och det faktum att många föredrar att läsa gratis på nätet gör att man måste minska kostnaderna, vilket knappast förbättrar läget för ordentlig, undersökande rapportering. Det varierar förstås mellan medierna men på alltför många håll är det flamset och det lösa tyckandet som ökar.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men journalistik är framför allt att ta reda på vad som händer och förklara varför det sker. Så om inte medierna kan ge sina tittare och läsare ett faktaunderlag att utgå från så att de själva kan skapa sig en bild av något som händer, vem ska då göra det?

    Visst kan man som när det gäller Afghanistan förlita sig på att Försvarsmakten, en myndighet, ska ta över journalisternas jobb och rapportera om det som händer. Eller så kan lobbyister och andra intressenter tillåtas fylla faktabristen med vinklad information som gynnar just deras intressen.

    Risken är att kunskap och korrekt information snart blir en klassfråga, där bara de privilegierade har tillgång till vad som egentligen sker eftersom folkbildningen saligen verkar ha avsomnat.

    Twittrare, bloggare och andra sociala medieaktörer inger lite hopp, men man kan knappast förlita sig enbart på medborgarjournalistik. Ödmjukhet borde vara på sin plats, eller kanske uppryckning eller förnyelse. För bra journalistik är faktiskt en demokratifråga.

    Medborgarna har rätt att få fakta och sanningen om vad som egentligen sker.

    Johanne Hildebrandt är författare och säkerhetskonsult.
    johanne.hildebrandt@seccredo.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X