Recension

Ökenvandring (Politisk geografi del 2)Nydahls pessimism provocerar till debatt

Under strecket
Publicerad
Annons

Mot slutet av 60-talet och under 70-talet hade de vänsterradikala tolkningsföreträde. I dag finns det människor som inte vill kännas vid sina åsikter från den perioden; sådan är inte Thomas Nydahl, som i dagarna kommer ut med boken Ökenvandring, som visar sig vara del två av Politisk geografi (2002). I dessa båda böcker redovisar Thomas Nydahl öppet de förhoppningar han hade och likaledes hur de kom på skam.
Böckerna är varandras spegelbilder. Båda inleds med en serie impressionistiska stadsvandringar, i bland annat Tirana, Birmingham, Lissabon (det är oftast fråga om återbesök), därpå följer egna dikter, till sist avslutas böckerna med varsin treklang av intervjuer med kvinnliga författare. Det är på samma gång nedslående och hoppingivande läsning; det senare för att någon uttrycker åsikter utan att snegla mot det ”politiskt korrekta”, som Lars-Olof Franzén skrev i DN om den första boken, men
böckerna är djupt oroande om man betänker vad Thomas Nydahl har kommit fram till.
Kvintessensen av stadsvandringarna är att vi, efter murens fall, kan ana att den västerländska civilisationen är på väg i oönskad riktning. Amerikaniseringen - den ytliga konsumismen - har redan gått långt, hamburgerrestauranger överallt och en tydlig devot anpassning till den amerikanska livsstilen. Så långt är jag med. Men de stora folkförflyttningarna ser han också som ett allvarligt problem; begreppet ”mångkulturellt samhälle” ogillar han. Det är här Thomas Nydahl blir både tankeväckande och farlig, ty det han påstår kan ryckas ut ur sitt sammanhang och användas av grupperingar som jag tror att han minst av allt vill stödja. Jag kan uppfatta båda hans böcker som ett angrepp på de muslimer som etablerat sig i Europa.

Det är främst hos muslimerna han tycker sig se en fundamental ovilja till integrering och anpassning. Lite snävt uttryckt flyr de från sina ofria länder till friheten i Väst bara för att etablera enklaver
varifrån endast ofrihetens dogmer utgår. När nynazister vänder sig emot byggnationen av moskéer handlar det om ren främlingsfientlighet, men Thomas Nydahl diskuterar svårare saker; sårbarheten i det öppna demokratiska samhället består bland annat i att vi tar emot och godtar människor som i grund och botten ställer sig helt främmande till sådant som demokratiska fri- och rättigheter. Det handlar inte om moskéer, låt muslimerna utöva sin religion. Men ska vi samtidigt passivt åse hur muslimerna behandlar sina kvinnor eller hur de samlar sig för att göra uppror mot det samhälle som tagit emot dem? Thomas Nydahl ställer den sortens frågor i sina böcker, men bitvis är han alltför otydlig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons