Annons

TigertailNyansfattigdom som för tanken till propaganda

Tzi Ma och Christine Ko i ”Tigertail”.
Tzi Ma och Christine Ko i ”Tigertail”. Foto: Sarah Shatz/Netflix

Netflix-filmen ”Tigertail” präglas av en kitschig trubbighet i den psykologi som tillämpas – om hur en man formas av sin uppväxt och för vidare sin hårda uppfostran till sin dotter.

Under strecket
Publicerad

Pin-Jui och hans unga fru ska flytta från sin skabbiga lägenhet till ett mer presentabelt hus. Det är dags nu. De har kommit till USA från Taiwan utan något startkapital att tala om. Han har slavat i en butik från bittida till sent och till slut fått ett litet kapital som gör att han kan ta över och själv driva stället. Han har blivit nånting, har stigit en aning i graderna, och hon har blivit nånting: gravid.

Mitt i flyttbestyren kommer hon med en back som innehåller några gamla vinylskivor. Vill han behålla dem? Filmen dröjer i steget, han funderar, men vi som ser filmen vet redan. Han kommer att säga nej, släng dem. Musiken – en gång kunde han sjunga hela Otis Reddings ”(Sittin’ on) The dock of the bay” utantill och fick beröm för sin fina röst – är numera ett passerat kapitel för hans del. Pin-Jui har för länge sedan stängt av lusten och kopplat på autopiloten.

Annons
Annons
Annons