Recension

FrämlingenNyanser och snabba växlingar i mångtydig Camus-uppsättning

Jonas Nilsson i ”Främlingen”.
Jonas Nilsson i ”Främlingen”. Foto: MARKUS GÅRDER
Under strecket
Publicerad
Annons

Tidsanda – vad är det? Vad säger en ynglings likgiltighet inför livet och döden dagens unga publik? Känner vi igen en etisk kompassnål som har förlorat sin riktning i en absurd värld tömd på mening? I Pontus Stenshälls uppsättning av ”Hamlet” i Skärholmen nyligen läste den vilset frustrerade titelrollen Camus ”Främlingen”. Nu görs romanen till scenisk monolog av skådespelaren Jonas Nilsson, som för ett par år sedan gjorde en sam- tida, lidande Werther, också i Skärholmen (samtidigt som Goethes brevroman blev till scenkonst i tre andra svenska versioner). I vår görs ännu en dramatisering av Albert Camus klassiker som monolog på Göteborgs stadsteater.

I ”Främlingen” talar Meur- sault, den unge man som i ökenhettan mördar en arabisk man på en strand nära Alger. Han menar att brottet är styrt av slumpen och den brännande solen. Meursault är alienerad i världen. För honom saknar allt betydelse. Han låter livet pågå, flyter med strömmen, begriper inte samhällets regler eller sociala koder, somnar av leda. När han ställs inför rätta väcker hans tidigare handlingar och känslolös- heten inför moderns död agg- ression och förakt. Han tror inte på Gud, avvisar den reli- giösa förlåtelsen, men upprepar oavlåtligen sin egen sanning utan tanke på konsekvenserna.

Annons
Annons
Annons