Recension

x-men 2Nya X-men bättre än ettan

Publicerad
Annons

Wolverine (Hugh Jackman) är tillbaka ännu mer vässad än i första X-men-filmen.
Foto: Attila Dory/ Foxfilm

I början av den första X-men-filmen, från 2000, viftar senator David Kelly (Bruce Davidson) med en förteckning över samtliga identifierade mutanter i landet. Scenen anspelar på senator Joseph McCarthys berömda tal under kalla krigets upptakt, då denne hävdade att det amerikanska utrikesdepartementet var nedlusat med kommunister. Förenta staternas medborgare må ha fruktat och avskytt stalinisterna för 50 år sedan, men det är inget mot vad Kellys väljare känner inför de av evolutionen specialutrustade människor som finns ibland dem. Kelly vill registrera alla mutanter, så att de genetiskt rena och patriotiska amerikanerna kan känna sig trygga.
Deras särart är tvåfaldig. Mutationerna skiljer dem från människorna, men också från varandra. Alla är unika: en mutant har telekinetiska förmågor, en annan är telepatisk, en tredje kan gå genom väggar och så vidare. Denna pluralistiska individualitet gör dem till idealiska symboler för varjehanda särgrupper.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons