Annons
X
Annons
X

Staffan Ulfstrand: Nya vindar blåser längst bort i nordost

I de enorma vidderna i nordöstra Asien finns några av jordens sista av människan opåverkade ekosystem, men det är också en region i snabb förvandling. I en ny bok ger biologerna Urban Emanuelsson och ­Ingvar Backéus en exposé över Nordostasiens miljöer och kulturer.

Säljägare på Bajkalsjön i Sibirien.
Säljägare på Bajkalsjön i Sibirien. Foto: IBL

Afrika, Amerika, Australien – dit reser vartenda år massor med européer, och om hur det ser ut och om vad man kan uppleva i dessa världsdelar har många av oss i alla fall vissa ­kunskaper eller föreställningar om. Samma sak gäller för Sydostasien, där länder som Thailand och Indien besöks av otaliga turister. ­Färre är emellertid de som haft möjlighet att lära känna de enorma områdena i nordöstra Asien: ­norra Kina, Mongoliet, nordöstra Ryssland, Koreahalvön.

Nu har två svenska biologer, Ingvar Backéus och Urban Emanuelsson, kommit ut med en kunskapsbemängd bok med titeln ”The rural landscapes of Northeast Asia” (Fri Tanke), och i den finner vi sakkunniga och insiktsfulla beskrivningar från dessa okända delar av Asien: det handlar om befolkning, miljöer, flora och fauna, näringar, historia, politik, kultur... Båda författarna, som har sina vetenskapliga rötter inom den botaniska ekologin, har gjort många och långa resor även till de mest avlägsna hörn och kanter i nordöstra Asien och samlat på sig aktuell information både genom egna observationer och genom diskussioner med ett brett urval av ­lokala invånare; att de därtill är grundligt belästa i den biologiska litteraturen är självklart. Boken är ymnigt illustrerad med fotografier från dessa ­fjärran trakter och innehåller därutöver ett stort antal både informativa och estetiskt ytterst tilltalande akvareller, som Maria Petersson bidragit med.

In i nordöstra Asien har åtskilliga folkgrupper immigrerat, livnärt sig på ett eller annat sätt men i många fall efter längre eller kortare tid försvunnit, i varje fall som sammanhållen enhet. En vanlig o­rsak är att en krympande befolkningsgrupp helt enkelt kommit att absorberas i en expanderande. Det är inte alltid genom blodiga krig och utrotningsaktioner som en folkgrupp försvinner och ersätts av en annan.

Annons
X

Något liknande kan sägas om de areella näringarna – jakt, fiske, jordbruk. De försvinner inte nödvändigtvis när ett folkslag invandrar och vinner dominans i ett nytt område, utan i stället förändras de genom de nyinkommande människornas kunskaper och preferenser. När ett område som bebos av en viss folkgrupp med vissa egenheter i sin natur och sin kultur infiltreras av en annan folkgrupp kan allt hända. Ibland fortlever de två kulturerna sida vid sida med endast ringa utväxling av idéer och metoder, men vanligare torde vara att ”den nya ­vågen” tar över och så småningom slår ut eller i vart fall drastiskt modifierar den befintliga versionen.

Korea utgör ett intressant exempel på ett område där olika folkgrupper, var och en med sin speciella kultur, antingen avlöst varandra eller smultit samman till en enhet. Idag är dock som bekant Nord- och Sydkorea olika i alla tänkbara hänseenden. I Nordkorea har man målmedvetet missgynnat eller bekämpat traditionella normer och sedvänjor samt ersatt dem med andra, medan det i Sydkorea blåst och blåser en mer ”spontan” förändringens vind, där ekonomiska och tekniska nyheter som importerats från omvärlden hör till de främsta drivkrafterna.

Även om det i nordöstra Asien fortfarande finns en hel del folkgrupper som helt eller huvudsakligen livnär sig på jakt och fiske, ägnar sig det stora fler­talet åt ett mer eller mindre moderniserat jordbruk. Statliga direktiv har i mycket olika grad påverkat utvecklingen i de olika länder som skildras i denna bok. Jordbruket tar sig naturligtvis olika former i olika delar av detta väldiga område. Det finns trakter där jakt och fiske är viktiga komplement till ett magert jordbruk, där boskapsskötsel är den viktigaste komponenten eller där det bedrivs ett tekniskt avancerat jordbruk av liknande typ som exempelvis i Västeuropa.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I de areella näringarna ingår naturligtvis också massuppfödandet av djur för slakt och konsumtion, och på många håll i nordöstra Asien sker detta i mycket stor skala. Inom vissa områden produceras ofantliga mängder av tamankor som exporteras till Kina med god avans.

    Vanligt är också att man odlar vegetabilier med medicinsk användning. Dessa produkter går det också ofta att sälja till synnerligen höga priser. Det finns otaliga lokala eller regionala ”kulturer” i nordöstra Asien, som var och en har sina medicinska traditioner, och att odla medicinalväxter kan följaktligen vara en mycket lönsam markanvändning.

    Lokalbefolkningarnas inställning till sina hemtrakters flora och fauna varierar i högsta grad. ­Åtskilliga djurbestånd har genom jakt bragts till eller förbi utrotningens tröskel – traktvis eller totalt. Dock har befolkningstätheten i Nordostasien varit så låg ända in i modern tid att djurvärlden drabbats av färre fall av artutrotning jämfört med vad som skett i väst. Världens enda sötvattenslevande sälart, bajkalsälen, finns än i denna dag kvar i ganska stort antal i Bajkalsjön, där den dock för närvarande ­hotas inte av jakt utan av mer eller mindre giftiga substanser, till exempel DDT och PCB, som strömmar ut i sjön från odlingsmarkerna i dess omgivning.

    I vissa länder eller regioner spelar religiösa ­traditioner och föreskrifter en viktig roll för ­bevarandet av områden som uppfattas som heliga. Både i Kina och i Japan finns det bergsområden som anses utgöra hemvist för andar, exempelvis från bortgångna människor, och som därför inte får exploateras. Berg anses över huvud taget ofta som positiva och till och med gudomliga inslag i landskapet. Stora områden längs floden Onon i Mongoliet är heliga och därigenom skyddade från exploatering, eftersom Djingis khan enligt traditionen är begravd någonstans i den trakten.

    Men inte bara områden utan också enskilda arter uppfattas på sina håll som närstående gudarna och måste därför lämnas i fred. Detta gäller exempelvis brunbjörn och rödhuvad trana – en av regionens inte mindre än fem tranarter. Tigern är onekligen farlig för människor och har därför förföljts och flerstädes utrotats, ett förlopp som påskyndats av att preparat beredda av vissa av en tigers kroppsdelar anses ha gynnsamma medicinska effekter, till exempel för män med sviktande potens, och kan därför saluföras till enorma priser. I somliga regioner skyddas emellertid de få kvarvarande tigrarna, och på sina håll finns det konkreta planer på att återintroducera detta megarovdjur.

    Även om hittills relativt få arter bland de större däggdjuren utrotats i nordöstra Asien, finns det ­åtskilliga som är hotade till sin fortlevnad ute i vilda naturen. Flertalet av dem finns enbart eller företrädesvis i Mongoliet. Till de mest kända hör den centralasiatiska vildåsnan, Przewalskis häst och tvåpucklig kamel. Saigaantilopen var en tid svårt hotad men hämtade sig och blomstrar, liksom mongolgazellen och argalifåret. Det sistnämnda har jättestora horn som jägare älskar att som troféer spika upp på väggen – vilket gjort att arten haft svårt att hålla stammen uppe. Bland rovdjuren kan nämnas leopard och snöleopard, som båda jagas och det av flera skäl. Trots att den sistnämnda ­huvudsakligen slår ”vilda” byten, drabbas den likväl av rovdjursförföljelse och hör till kategorin ”hotade” arter. Och skinnet av en dödad leopard eller snöleopard kan på svarta börsen ge en riktigt rejäl kassaförstärkning...

    Vilken sida man än slår upp i denna massiva ­volym hittar man intressanta uppgifter och reflexioner. Rätt som det är får man information om hur vissa restauranger i Japan, Korea och delar av Kina bereder och serverar olika slags ”algsoppor”. På ett annat ställe hamnar man mitt i en berättelse om ett ännu viktigare ämne, nämligen hur det gick för den urgamla och komplexa ”klosterkulturen” i Mongoliet under kommunistperioden. Då vandaliserades klostren, och deras konstskatter fördärvades eller fördes bort till okänd destination. Men en del av munkarna förutsåg i tid vad som var på gång och gömde snabbt sina klosters viktigaste kultföremål – som efter kommunistregimens fall år 1990 kunde plockas fram och återigen fylla sina religiösa funktioner.

    Nordöstra Asien inrymmer oerhört vidsträckta landskap av de mest skilda slag: barrskogar, lövskogar, blandskogar, stäpper, öknar, berg och dalar och inte minst sjöar, älvar och havskuster med rikt växt- och djurliv. Mycket återstår att utforska vad beträffar regionens ekologiska förhållanden och förutsättningar. Bokens författare betonar att detta är en uppgift som kräver såväl naturvetenskaplig som historisk forskning om den väldiga regionens varierande natur- och kulturförhållanden ska kunna beskrivas och begripas.

    Förändringens vind blåser med stormstyrka. Folkmängden ökar i de flesta regioner, resurs­kraven per individ likaså, och svårigheter uppstår och förvärras av att det finns avsevärda etniska eller kulturella olikheter mellan befolkningarna i olika områden, som emellertid mycket väl kan ligga inom samma nation. Det finns allt från nomadiserande eller årstidsmigrerande folkstammar som livnär sig på jakt och fiske, ibland kombinerat med viss växtodling, till snabbt expanderande miljonstäder som faktiskt hör till de tekniskt mest avancerade i hela världen. Det är, som författarna då och då har skäl att påpeka, ett särdeles besvärligt problem att för regionens alla invånare åstadkomma en levnadsstandard på en nivå som i Europa tas för given och samtidigt bevara tillräckligt vidsträckta ”natur­ytor”. Imponerande ansträngningar har gjorts och görs, men ändå...

    Kommer av människan helt eller nästan helt opåverkade ekosystem att existera i nordöstra ­Asien (eller för den delen någon annanstans på ­jorden) om ett sekel? Existerar de ens idag? Skulle vi sakna dem när de försvunnit? ”The rural landscapes of Northeast Asia” väcker verkligen många ­tankar och reflektioner om mänsklighetens framtid på vår trångbodda planet.

    Annons

    Säljägare på Bajkalsjön i Sibirien.

    Foto: IBL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X