Annons

”Nya regler får inte bara gynna åklagaren”

Mia Edwall Insulander är generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund.
Mia Edwall Insulander är generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund. Foto: Henrik Montgomery/TT

Om det ska ske förändringar i straffprocessen behövs regler som skapar balans mellan åklagare och försvarare, inte regler som enbart underlättar för åklagarsidan. Det skriver Mia Edwall Insulander, Sveriges advokatsamfund.

Under strecket
Publicerad

I den pågående debatten om brott och straff har på senare tid lyfts olika förslag kring straffprocessen och att den måste effektiviseras. Den så kallade omedelbarhetsprincipen ifrågasätts och riksåklagaren Petra Lundh föreslår i sin debattartikel i SvD den 16 september att man i större utsträckning ska tillåta att tidiga polisförhör används som bevis. Enligt Petra Lundh är en sådan förändring av processrätten förenlig med grundläggande rättssäkerhetskrav. Det är emellertid inte självklart.

Om man som enskild misstänks för brott, har polis och åklagare hela statens brottsbekämpande resurser till sitt förfogande. Även om den misstänkte har rätt till en offentlig försvarare kvarstår maktobalans. Före rättegången sker en förundersökning som ska möjliggöra en effektiv utredning av brottet. Under förundersökningen har åklagaren ”makten” och beslutar till exempel om tvångsmedel och vilket utredningsmaterial som ska delges den misstänkte. Den misstänkte har i detta skede ett underläge eftersom man inte har full insyn. Av denna anledning har den misstänkte också en rätt att vara tyst under utredningen vilket är fastslaget bland annat i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (artikel 6 om rättvis rättegång). Först när åtal har väckts får den misstänkte partsställning och rätt till insyn. Först då är det möjligt att fullt ut försvara sig och föra bevisning.

Annons
Annons
Annons