Annons

Birgit Schlyter:Nya positioner i geopolitikens ”svarta hål”

Efter östblockets upplösning blev Europa helt, men Centralasien och Kaukasien beskrevs som ett ”balkaniserat maktvakuum” utan intresse. I området växer dock nya starka ekonomier fram och inte minst Turkiet ­söker alternativa politiska positioneringar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Att låta Europa och Asien tillsammans helt eller delvis gå under namnet Eurasien kan verka oproblematiskt. Knivigare blir det att definiera någon central del på denna kontinentala landmassa och att förklara hur mycket denna skulle ha med det ”europeiska” att göra. Frågan har diskuterats ända sedan engelsmannen Halford MacKinder år 1904 publicerade sin uppsats ”The Geographical Pivot of History” i The Geographical Journal. Den är inte mindre aktuell idag, efter kalla krigets slut med den därpå följande politiska och ekonomiska utvecklingen i Asien. Till 100-årsminnet av MacKinders publicering återutgavs artikeln i ett specialnummer av samma tidskrift, där den sedan i övriga bidrag kommenterades utifrån de världspolitiska förhållanden som råder för närvarande.

Fostrad som han var i en tid präglad av stormaktskampen mellan England och Ryssland ville MacKinder lyfta fram det övertag han utifrån rent geografiska premisser tyckte sig se hos det expanderade tsarryska riket. Efter en 400-årig ”columbiansk” epok, då okända världar upptäckts och koloniserats sjövägen, skulle det följa en era med växande betydelse för kustlösa områden som man tidigare inte kunnat segla till. Mot den bakgrunden frågade MacKinder retoriskt: ”Är då inte världspolitikens medelpunkt detta vidsträckta euro-asiatiska landområde dit inga fartyg kan nå men som i det långt förgångna låg öppet för hästburna nomader och som i vår tid kommer att genomkorsas av järnvägar?”

Annons
Annons
Annons