Nya dryckesvanor i mellanmjölkens land

Mjölkdisken är i förändring. Än ser vi det mest bland yoghurt och filprodukter där nya mejerinamn ständigt dyker upp. Men även mjölkutbudet ­utvecklas – ibland bakåt i tiden till mjölk såsom den var när den kom från bonden.

Under strecket
Publicerad
Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
Inger Gauffin Carlsson är verksam som mjölkbonde utanför Enköping.

Inger Gauffin Carlsson är verksam som mjölkbonde utanför Enköping.

Foto: FELIPE MORALES
Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken.

Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
Mjölktankar i Arla Foods mejeri i Kallhäll.

Mjölktankar i Arla Foods mejeri i Kallhäll.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
Annons
Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
Inger Gauffin Carlsson är verksam som mjölkbonde utanför Enköping.

Inger Gauffin Carlsson är verksam som mjölkbonde utanför Enköping.

Foto: FELIPE MORALES
Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken.

Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
Mjölktankar i Arla Foods mejeri i Kallhäll.

Mjölktankar i Arla Foods mejeri i Kallhäll.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
1/4
Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
2/4
Inger Gauffin Carlsson är verksam som mjölkbonde utanför Enköping.

Inger Gauffin Carlsson är verksam som mjölkbonde utanför Enköping.

Foto: FELIPE MORALES
3/4
Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken.

Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER
4/4
Mjölktankar i Arla Foods mejeri i Kallhäll.

Mjölktankar i Arla Foods mejeri i Kallhäll.

Foto: ANNIKA AF KLERCKER

MEJERIPRODUKTER

Förr fanns det två sorters mjölk. Den som man hämtade hos grannen och den som såldes i butiken. Det var två helt olika drycker. Mjölken från granngården inte bara smakade och såg annorlunda ut beroende på om korna var nysläppta på bete i maj eller om de stod inne och tuggade hö i november, den varierade också från dag till dag, på gott och ont.

Butiksmjölken var exakt likadan, året runt och man behövde inte bekymra sig för gräddklumparna. Då var det en lyx med pastöriserad, homogeniserad och standardiserad mjölk.

Men det var då. Idag står vi där med lätt tårfyllda ögon av lycka när vi får tag på den vita plastpåsen med ohomogeniserad mjölk från Järna mejeri. ”Så här ska mjölk smaka”, säger vi.

Tack vare de nya lokala mjölksorterna, öppnas dryckens smakspektrum för oss. Det smakar olika, mera, godare. Ajöss standardisering och mellanmjölkens land. Mjölk är inte längre bara mjölk.

–Vi gör egentligen en mjölk som folk inte vill köpa, liknande den som kallas för Gammaldags mjölk och som är snudd på en ickeprodukt hos Arla. Men det finns tydligen de som vill vara lite gammaldags och som tycker att det känns bra med naturligt och nära, säger Tomas Stenius, chef på Järna Mejeri.

Annons
Annons

Detta är Sveriges minsta mejeri. Det är det lilla, nära, det naturliga och att Järna mejeri är biodynamiskt som tilltalar kunderna. Därför går det också att sälja mjölken till landets högsta mjölkpris, runt 18 kronor litern, och efterfrågan ökar.

Järna mejeri var ett av flera gårdsmejerier som startades i början av 90-talet, men det var bara Järna som överlevde. Under senare år har man dock fått sällskap av fler. Halland har sitt Wapnö, Småland har sitt Emåmejeri och förra året skrällde det till ordentligt, då etablerades inte mindre än tre lokala mejerier – Sju gårdar i Uppland, Hjordnära i Västergötland och Östgöta mjölk i Östergötland.

För de nystartade mejerierna har det varit nödvändigt att fylla sina kartonger med annat än bara mjölk. Därför har de profilerat sig som ekologiska, närproducerade och i Sju gårdars fall, även som klimatsmarta. Då kan man också ta mer betalt, vilket gör att priset på en liter mjölk kan variera från knappt sex kronor till Järnas 18-kronorsmjölk. Och då ska man komma ihåg att det inte var så länge sedan som all mjölk kostade lika mycket och det hörde till allmänbildningen att känna till mjölkpriset.

De etablerade mejerierna har också insett att mjölk med en tydlig avsändare är något att satsa på. Milko var först ut med sin landskapsmjölk, med mönster från hembygdsdräkter från de olika landskapen. Även stora Arla hänger på med Skånemjölk, Västkustmjölk och Mälardalsmjölk.

På senare tid har mejerimarknaden börjat avregleras och nu gäller allas krig mot alla. Nya produkter, nya mjölksorter blir ett logiskt sätt att försöka ta marknadsandelar.

Annons
Annons

Mjölken var en av de viktigaste hörnstenarna i bygget av folkhemmet och folkhälsan. Förklaringen till framgången stavas politik. Socialdemokraterna och dåvarande bondeförbundarna, nuvarande Centern, gjorde 1932 en historisk jordbrukspolitisk kompromiss, ”kohandeln”. Socialdemokraterna ville förbättra folkhälsan hos arbetarna, som mest drack öl, kaffe och brännvin och bönderna behövde bättre betalt och mer makt på mejerimarknaden. Staten och mejerikooperationen gjorde gemensam sak och plötsligt var mjölken på allas läppar.

Mejeriföretagen var tidigt ute med att göra reklam för sina varor. I början av 1920-talet startade föreningen Mjölkpropagandan, där mjölken förklarades vara det enda kompletta livsmedlet.

Propagandan var framgångsrik och vi blev en av de största mjölkdrickarnationerna i världen. Men i slutet av 1900-talet började mjölken få konkurrens av läsk och andra drycker. Samtidigt började hälsoexperterna ifrågasätta fettet i mjölk. Margarinindustrin hade lagt ner stora pengar på att bevisa att vegetabiliskt fett är hälsosammare än animaliskt fett och 1989 gav det resultat. Regeringens folkhälsogrupp gick på margarinindustrins linje och riksdagen beslutade att statens subventionering av mjölkpriset skulle bort.

Som en replik i fettdiskussionen fick mejerinäringen politiker och kändisar att hoppa på temat ”Mjölk ger starka ben” och minimjölken lanserades. För att spinna vidare på känsla och trend inleddes café au lait-kampanjen. Vita koppar och förkläden med café au lait–symbolen skickades ut till utvalda trendiga kaféer och blev snabbt det rätta sättet att dricka kaffe.

Men mejerierna gjorde något mer än bara reklam, de la också grunden för en ny kaffekultur. När sedan latte-vågen kom tio år senare, var marken redan beredd.

I början av 1990-talet startades Mjölkfrämjandet, som en efterföljare till den sedan länge avsomnade Mjölkpropagandan. Budskapet var detsamma som på 20-talet – mjölk är ett nyttigt livsmedel. Maskineriet fungerade än en gång. Idag serverar 90 procent av förskolorna mjölk, mot bara 27 procent när Mjölkfrämjandet startade.

Svensk mjölk, där Mjölkfrämjandet ingår, lever fortfarande kvar även om budget och personal har krympt mycket snabbt under senare år. De stora mjölkkampanjernas tid är nu ersatta av respektive mejeriföretags marknadsföring för sina varumärken. Mejerierna håller långsamt på att förvandlas till vilka företag som helst.

Ann-Helen Meyer von Bremen och Anna Sjögren FOTO: Annika af Klercker

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons