Annons

Pelle Snickars:Nya arkeologer gräver i mediearkiv

Arkeologin har blivit den nya teoretiska ledstjärnan för humanvetenskaperna. I Foucaults anda studeras samlandets och arkiverandets filosofi som aldrig förr. Frågan är om ”mediearkeologin” kan leda till nya vetenskapliga insikter.

Under strecket
Publicerad

Enligt en mer eller mindre tillförlitlig sajt på webben lär arkeologen och actionhjältinnan Lara Croft för en tid sedan publicerat artikeln ”Gravplundring eller kulturellt berikande?” i den ansedda Philosophical journal of archaeology. Det är en ganska uppseendeväckande text, inte minst eftersom artikeln är skriven av en virtuell dataspelsfigur som dessutom, parallellt med sin påstådda akademiska forskning, gör global karriär på vita duken. Lara Croft är nämligen den mest kända mediala arkeolog som den amerikanska underhållningsindustrin producerat. Hon är också det bästa exemplet på en virtuell kändis, vars mediala popularitet bokstavligen ingjutit liv i henne. Som historiemedveten hjältinna slog Lara Croft igenom som avatar i dataspelet Tomb raider i mitten av 90-talet, men det är framför allt som reell filmstjärna, på sistone snyggt förkroppsligad av Angelina Jolie, som Croft förändrat den mediala bilden av arkeologisk verksamhet. Filmer som ”Lara Croft: Tomb raider” (2001) och ”Tomb raider: The cradle of life” (2003) har gjort att hennes action-arkeologiska popularitet numera till och med överstiger Indiana Jones – under 1980-talet tvivelsutan världens mest populäre filmarkeolog. De tre Indy-filmerna som alla regisserades av Steven Spielberg, handlade om den töntige arkeologen vilken ute på fältet förvandlades till en machoäventyrare på ständig skattjakt. Det är attribut som Lara Croft uppgraderat, och med tanke på hennes arkeologiska popularitet kommer det knappast som en överraskning att Spielberg för ett halvår sedan gav ut dvd-boxen ”The adventures of Indiana Jones: the complete collection”.

Arkeologi är som bekant en praktisk verksamhet som bokstavligen går ut på att gräva fram nytt vetande. Som teoretisk begrepp har ”arkeologi” därför blivit en stark metafor för att beskriva en arkivdriven vetenskaplig aktivitet ägnad att lyfta fram kunskap som begravts, glömts bort eller lämnats kvar i det förgångna. I synnerhet Indiana Jones-trilogin speglade på ett intressant sätt både det tidiga 1900-talets fascination för arkeologi, samt inte minst utgrävandets polaritet mellan praktik och teori. I form av ett slags historisk mediearkeologi utspelade sig Spielbergs filmer alltid på 1930-talet med en ung Harrison Ford, som å ena sidan gestaltade en försynt Dr Jones ömt förtecknande gamla krukskärvor, å andra sidan uppträdde som svettig äventyrare på resa mellan farofyllda utgrävningar med elaka nazistarkeologer i hälarna.

Annons
Annons
Annons