Kvinnan i fönstretNy Netflix-thriller hittar inte rytmen

Amy Adams i ”Kvinnan i fönstret”.
Amy Adams i ”Kvinnan i fönstret”. Foto: Melinda Sue Gordon/Netflix

Deckarsuccén ”Kvinnan i fönstret” bjuder på psykbrytsspänning i kammarspelstappning – men regissören Joe Wright lyckas inte återskapa romanens dynamik.

Under strecket
Publicerad
Amy Adams och Fred Hechinger.

Amy Adams och Fred Hechinger.

Foto: Netflix
Annons

Joe Wright är en stilsäker regissör vars signatur tar sig väldigt olika uttryck (jämför bara den impressionistiska romantiken i ”Stolthet & fördom” med den karnevaliska matinékitschkalkonen ”Pan”). I ”Kvinnan i fönstret” ger sig Wright på bladvändarbaserad mystik med paranoiathrillerns hantverksportfölj. Det är mörkt och dunkelt, snårigt och deliriskt, sinnesförvirrat och skevt – nästan från start till slutpunkt.

Dramat är så gott som förlagt till en enda plats – ett rymligt townhouse, i New York – där den märkbart slitna, agorafobiska voyeuren Anna (Amy Adams) bor. Hon är utbildad barnpsykolog, men av en inledningsvis okänd anledning ägnar hon dagarna åt att sluka film (ja, ”Fönstret åt gården” flimrar förbi), träffa sin psykolog, prata i telefon med sin man som hon nyss separerat från (som lever med dottern annorstädes), blanda drinkar med psykofarmaka, småtjafsa med sin inneboende och, i Hitchcocksk anda, tjuvtitta på grannar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons