Annons

Ny konst får blomma ut på Modernautställningen

Ingela Ihrman, ”Passionsblomma” ur installationen ”Det inre havet”.
Ingela Ihrman, ”Passionsblomma” ur installationen ”Det inre havet”. Foto: Moderna museet

”Modernautställningen” är Moderna museets återkommande genomlysning av den svenska konstscenen. Clemens Poellinger förväntade sig en dyster tillställning. Istället möter han en intelligent, relevant och visuellt övertygande utställning.

Under strecket
Publicerad

Fatima Moallim, ”Flyktinglandet”, teckningsperformance i Modernautställningen.

Foto: SvD

Muhammad Ali, Plague, 2015

Foto: Moderna museet

Anna-Karin Rasmusson, ”Mater nostra”, 2017, videostillbild.

Foto: Moderna museet

Ingela Ihrman, ”Jättebjörnlokan”, 2016, installationsvy på Moderna museet.

Foto: Moderna museet

Britta Marakatt-Labba, ”Händelser i tid”, 2011, broderi på säckväv.

Foto: Hans Olof Utsi

Sven X-et Erixson, ”Flyktingar i Malmö museum”, 1945.

Foto: Jenny Eliasson

Dystopier i största allmänhet, vår alltmer förödda jord och den västerländska civilisationens skuld och skam. Migration, etniska minoriteter och flera lager normkritik samt ordrikt teoribygge på det. Ungefär så förväntade jag mig ”Modernautställningen 2018 – med framtiden bakom oss” som nu öppnat på Moderna Museet. Förväntningar som skapats inte enbart av utställningens dystra undertitel, utan även under besök på grupputställningar som fjolårets Documenta i Kassel, en masterclass i politisk korrekthet.

Check, check och check, något av detta är med. Inte konstigt, det är ju hyperaktuella ämnen, fullt legitima att ta upp i en utställning med ambition att ge en bild inte bara av den svenska konstscenen, utan även av samhället. Men mina sura förutfattade meningar kommer på skam. Årets Modernautställning är intelligent och rytmiskt komponerad. Relevant, existentiellt drabbande, även sensuell och poetisk. Högt betyg med andra ord.

Annons
Annons
Annons