Elisabeth Mansén:Ny försvarare för kritiserad upplysning

I en ny bok ger Anthony Pagden sig i kast med upplysningstidens epok och berättar varför den fortfarande har så stor betydelse. Han får tidens tänkare att växa från avlägsna storheter till helt begripliga människor.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Många av upplysningstidens filosofer samlades i Madame de Geoffrins salong,

Annons

Varifrån kommer föreställningen om en djup och gemensam mänsklighet trots alla krig och konflikter? Varför tror vi att vi kan förstå varandra över alla gränser i tid och rum, bara vi anstränger oss? Hur kommer det sig att vi talar om universella mänskliga rättigheter och om brott mot mänskligheten? Vissa spårar idéerna till religionen, andra till antikens stoicism, men många lyfter fram upplysningen. Det är under 1700-talet man försöker bortse från tidsbundna kulturella skillnader för att kodifiera universellt giltiga fri- och rättigheter. Det är då man söker det naturliga, en minsta gemensam nämnare för styrelseskick och lagar, likaväl som för moral och religion. Till slut förväntas honnörsorden frihet, jämlikhet och broderskap bära upp hoppet om ett samhälle byggt på förnuftiga principer.

Upplysningen är inom forskarvärlden ett kontroversiellt begrepp, men har behållit en stark ställning i det allmänna medvetandet eftersom det moderna samhället byggt vidare på dess idéer och framstegstro. Men på senare tid har upplysningskritiken vuxit sig stark, inte minst i postmoderna kretsar. Upplysningen har inte bara beskyllts för fantasilöshet och känslokyla, liksom för franska revolutionens blodbad, utan även fått skulden för västerlandets hybris, för eurocentrism och miljöförstöring, för kolonialism och förintelseläger.

Annons
Annons
Annons