Annons

Ny form räddar oss från klichéer

Under strecket
Publicerad

Det finns en viss konsekvens i den kritiska bedömningen av SVT:s litteraturmagasin Babel. Det hyllades i sin förra, mer reportagebaserade utformning. Den form som de programansvariga valt den här säsongen har däremot inte övertygat kritikerna. För egen del anser jag dock att talk show-formatet har lyft programmet. Det är som om formen har en återhållande verkan på Daniel Sjölin. Vi slipper se honom köra bil (den tråkigaste av alla programledarklichéer i dagens kulturprogram), och vi förskonas från hans vånda inför intervjun.

I stället får vi avspända samtal där Sjölin och studiogästen stundom må följa olika tankebanor, men där ändå en hel del av intresse blir sagt. Jag är mer tveksam inför de programmatiskt skojiga inslagen, som i onsdagens program där Henning Mankell med hjälp av ett collage av sönderrivna bilder av Wallander-skådisar fick berätta om hur han själv såg på dessa. Det var lika ointressant som när Jens Lapidus berättade för Dennis Lehane om sitt eget skrivande. Gentlemannen Lehane lyckades dock föra in samtalet på mer fruktbara spår,
sitt skrivande.

Annons
Annons
Annons