ServantsNy film ger tillträde till livet bakom järnridån

”Servants” – för publiken som gillar stram östeuropeisk arthouse.
”Servants” – för publiken som gillar stram östeuropeisk arthouse. Foto: Njutafilms

Hantverket är orubbligt i berättelsen om ett par unga män som blir en del av ett prästseminarium i Bratislava i början av 1980-talet. ”Servants” är en film fylld av bilder som dröjer sig kvar länge.

Under strecket
Publicerad
”Servants” är svartvit och i 4:3-format.

”Servants” är svartvit och i 4:3-format.

Foto: Njutafilms
Annons

Rebecca Lenkiewicz, den brittiska manusförfattaren bakom Oscarvinnaren ”Ida”, har anlitats för att förfina det narrativa hantverket. Vlad Ivanov, en av rumänsk films bistraste uppenbarelser, har rekryterats att spela skarprättare och på köpet tvingats lära sig ett nytt språk.

Detta sagt för att visa att det slovakiska dramat ”Servants”, av andragångsfilmaren Ivan Ostrochovský, inte sparar på krutet för att knyta band till den biopublik som gillar stram östeuropeisk arthouse. Filmen hade premiär på Berlin filmfestival tidigare i år, i en ny sektion med filmer menade att till form och innehåll särskilt utmana publiken. Exakt hur utmanande ”Servants” är får var och en bedöma. Men ett påstående som att filmen är alldeles särskilt visuellt anslående, från första till sista ruta, lär få bestrida. Blott åttio minuter lång, men med så många välkomponerade och atmosfärrika bilder att man utan problem skulle kunna rama in ett par av dem och hänga på väggen – bilder som dröjer kvar länge på näthinnan. Det är som om denna epokfilm faktiskt ger tillträde till livet bakom järnridån, i alla fall till den filmfiltrerade föreställningen om detta liv.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons