Ny dokumentär lyfter Tältprojektet

Under strecket
Publicerad
Annons

Sommaren 1977 turnerade en ensemble på hundra personer med en kärna bestående av de fria teatergrupperna Nationalteatern, Oktober, Narren, Tidningsteatern och musikgruppen Nynningen runt hela Sverige med teaterföreställningen Vi äro tusenden eller Tältprojektet. En föreställning om den svenska arbetarklassens historia 1879-1970 som blivit minst sagt legendarisk. Man gav 96 föreställningar från norr till söder från maj till september.
Göran du Rées och Christina Olofson dokumenterade föreställningen i en film, som året därpå visades på Folkets bio men även på SF:s biografer under titeln Tältet - vem tillhör världen? Nu finns den på dvd utgiven av MNW. För du Rées och Olofson var det viktigt att sätta in föreställningen i ett dåtida politiskt sammanhang, därför kompletterade de teaterföreställningen med intervjuer med arbetare på nedläggningsdrabbade orter från norr till söder - det handlar alltså om den första stora utflyttningsvågen av fabriker utomlands. Tyvärr, får man väl säga så här i efterhand, blir
det för mycket intervjuer och för litet teater. Man får bara glimtar av den fyra timmar långa föreställningen, här nedkortad till en dryg halvtimme. Ingen av alla de över 100 000 som kom och såg föreställningen är intervjuad eller någon från alla de stödgrupper som växte upp runt Tältprojektet.

Annons

Det finns ytterligare några teaterscener i extramaterialet, men av synnerligen dåligt kvalitet. Desto mer klargörande är den 60 minuter långa nygjorda dokumentären om Tältprojektet av Erik Strömberg och Dan Sandqvist, där de som var med berättar om hur projektet växte fram och hur man arbetade med föreställningen. Texterna skrevs i smågrupper. Med Reventberg, Björn Granath och Henrik Holmberg förklarar hur de regisserade, Sören Brunes hur han skapade den snillrika scenografin och Aja Eriksson hur hon gjorde de spektakulär kostymerna. I intervjuerna vittnar de medverkan, inte minst Sven Wollter, både om den entusiasm och engagemang, ja kärlek, som präglade föreställningen och om de ideologiska oklarheterna - vem
var egentligen huvudfienden? Kapitalismen eller socialdemokratin?
Vi som såg föreställningen minns framför allt hur vackert Sonja Lund svingade den röda fanan inspirerad av den kinesiska Pekingoperan, men också det poetiska sångnumret Vi väva. Och de finns tack och lov också dokumenterade.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons