Annons
X
Annons
X

Ny arbetarpolitik tar inte sikte på en grupp

När Moderaterna nu går till val som Sveriges arbetarparti provocerar det fram förutsägbar ilska hos Socialdemokraterna och LO som tycker sig ha monopol på ordet arbetare. Men de står för ett gammaldags, konfrontationsinriktat arbetarbegrepp, medan Moderaterna har definierat ett inkluderande arbetarbegrepp som stämmer överens med vår tids verklighet. Det skriver riksdagsledamoten Andreas Norlén (M).

BRÄNNPUNKT | ARBETARE

Den som vill bygga ett Sverige som håller ihop måste därför satsa på jobben – inte upprätthålla en föråldrad konflikt mellan arbete och kapital.
Andreas Norlén

Marxismen skiljer på arbetarklassen och kapitalistklassen, medan fackförbunden skiljer mellan arbetare och tjänstemän.

Marxismen lär att kapitalisterna har kapital för att äga och driva produktion och därigenom makten över produktionen. Arbetarklassen är inte kapitalägande, har inte makt över produktionen och har inte rätt att kontrollera andras arbetskraft.

Annons
X

Nationalencyklopedien säger: ”Vanligen räknas till arbetarklassen de som utför avlönat kroppsarbete, men /…/ även andra löntagare utan chefsställning och utan högre utbildning [kan] räknas dit”.

Om man lägger ihop detta kan man säga att de som traditionellt ansetts ingå i arbetarklassen inte äger företag och inte har akademisk utbildning.

Men vilken politisk relevans har den här typen av klasstillhörighet idag? Klassröstningen har minskat påtagligt. I valet 2010 röstade bara strax över 20 procent av alla löntagare på Socialdemokraterna. Är det politiskt relevant att skilja mellan personer som varken har företag eller akademisk utbildning å ena sidan och personer som har det ena eller det andra å andra sidan?

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det finns ingen relevant motsättning mellan den som läst på universitet och den som inte gjort det. Det är inte säkert att akademikern har högre lön än metallarbetaren eller större frihet att lägga upp sin arbetsdag, och även många ”arbetaryrken” kräver mer och mer utbildning.

    Det finns intressekonflikter mellan arbetsgivare och alla anställda, till exempel om nivån på löneökningar. Sverige har dock ett väl utvecklat arbetsrättsligt system, så den konflikten har förlorat mycket av sin laddning.

    Visst finns det härutöver gruppintressen som företagare kan ha och som inte delas av löntagarna. Löntagare kanske föredrar sänkt skatt på arbete, medan företagare vill ha lägre arbetsgivaravgifter. Det kan dock knappast kallas klassmotsättningar, som bygger på föreställningen om att olika samhällsgrupper kämpar om makten i samhället och att det den ene vinner innebär den andres förlust.

    Klasskonfrontation har också en konserverande effekt. Om politiken ska gynna ”arbetarklassen” på ”företagarklassens” bekostnad kommer färre att vilja bli företagare och fler att vilja bli arbetare – trots att alla gynnas av om fler startar företag och skapar nya jobb. Klasskampsretoriken missar helt tanken på att människor kan bli något annat än de är.

    Svenskar i gemen har för lite sparpengar som de till exempel kan satsa i ett företag eller på att gå en utbildning i vuxen ålder, men medan Marx ville störta kapitalisterna är ett bättre mål att alla medborgare ska ha ett sparat kapital.

    Den viktigaste skillnaden i dagens Sverige går i stället mellan dem som har ett jobb eller är företagare å ena sidan och dem som inte har ett jobb å andra sidan. Den som saknar jobb är utestängd från arbetsgemenskapen och löper större risk att hamna i en ekonomisk utsatthet. Den som vill bygga ett Sverige som håller ihop måste därför satsa på jobben – inte upprätthålla en föråldrad konflikt mellan arbete och kapital.

    När Nya Moderaterna går till val som Sveriges arbetarparti är det inte det gamla, konfrontatoriska arbetarbegreppet – motpolen till tjänstemän eller kapitalägare – som avses. I stället är syftet att skapa ett inkluderande arbetarbegrepp. Moderaterna är partiet för alla som arbetar och alla som vill arbeta, oavsett vilket yrke man har och oavsett om man är anställd eller företagare. Det är främst genom eget arbete som den enskilde kan forma sitt liv och skapa trygghet för sig och sina nära. Det är allas arbete sammantaget som bygger Sverige starkt och rikt och redo att ta hand om dem som inte kan försörja sig på egen hand.

    Alla som arbetar har många gemensamma intressen – främst att det förs en politik som gör att det lönar sig att arbeta, som gör det allt lättare att försörja sig själv genom eget arbete och som gör det allt lättare att skapa jobb genom att driva företag. Dessutom delas de här intressena av dem som inte kan jobba, eftersom deras trygghet är beroende av att de allra flesta jobbar och betalar skatt till våra gemensamma välfärdssystem. Moderaternas arbetarpolitik är därmed inte en politik för en viss grupp eller klass, utan en politik för hela folket.

    ANDREAS NORLÉN (M)

    riksdagsledamot i konstitutionsutskottet

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X