Annons

Ny adel sågs som oborstade uppkomlingar

Adelsätternas vapensköldar i Riddarhuset.
Adelsätternas vapensköldar i Riddarhuset. Foto: Adam Wrafter

När slutade man adla folk i Sverige? I Storbritannien kan man ju fortfarande bli adlad, om man gör något förtjänstfullt. Varför slutade man med det i Sverige?

Under strecket
Publicerad

Den svenska adeln har sina rötter i frälset, ett skattebefriat stånd som växte fram under andra hälften av 1200-talet, när skatteväsendet organiserades samtidigt som kungen tvingades ta hänsyn till krigsmaktens behov. De som hade råd med häst och viss beväpning ålades att utföra militära plikter istället för att betala skatt för sin jord. Jorden blev ”frälst”. Under första hälften av 1500-talet utvecklades frälset till en adel, där privilegierna knöts till personen och familjen, inte bara till marken. På 1600-talet formaliserades detta genom tillkomsten av Riddarhuset.

Adlandet i Sverige upplevde en högkonjunktur på 1600- och 1700-talen. Orsaken var i allra högsta grad praktisk: eftersom adeln hade monopol på ett flertal ämbeten – och eftersom adelsfamiljerna hade en tendens att dö ut efter tre–fyra generationer – var det nödvändigt att kontinuerligt utöka antalet adelsmän. Dessutom hade adeln en viktig politisk funktion i och med att den utgjorde ett eget stånd i riksdagen. Det var alltså av intresse både för uppåtsträvande borgare och för statsmakterna att se till att nyadlandet fungerade effektivt. Föga förvånande ledde detta till att det uppstod en informell över- och underklass inom adeln. Den gamla ”svärdsadeln”, med anor i medeltiden och renässansepoken, betraktade den nya ”ämbetsadeln” som oborstade uppkomlingar och strebrar. Situationen var likartad i hela Europa.

Annons
Annons
Annons