”Nu tar jag igen för alla år utan röst”

”Jag orkade inte förklara vad hesheten berodde på varje gång jag träffade nya människor”, säger Susanne Mickelsson. Hon har opererats nästan hundra gånger i stämbanden.
”Jag orkade inte förklara vad hesheten berodde på varje gång jag träffade nya människor”, säger Susanne Mickelsson. Hon har opererats nästan hundra gånger i stämbanden. Foto: Anders Ahlgren

Elaka kommentarer, svårigheter att göra sig hörd och skamkänslor över hesheten hörde till vardagen. Susanne Mickelsson är en av dem upplevt den kämpiga tillvaron med röstproblem. Nu har hon fått en starkare stämma med hjälp av en ny stamcellsbehandling.

Under strecket
Publicerad
Annons

– Min röst lät ungefär som Kalle Ankas när jag var liten. Då hade jag en trakealkanyl av järn i halsen som sattes in för att skapa fria luftvägar, berättar Susanne Mickelsson och håller upp hakan för att visa ett tunt ärr strax under struphuvudet.

Ärret är en påminnelse om de oräkneliga vändor hon åkte mellan hemmet och sjukhuset som barn. När Susanne bara var något halvår gammal reagerade hennes mamma på spädbarnsskriket som lät hest och sprucket. Läkarna konstaterade då att hon hade den ovanliga sjukdomen stämbandspapillom som får tumörer att växa på stämbanden och i luftvägarna. Vid ett års ålder genomgick hon sin första operation för att avlägsna tumörerna som var snabbväxande och behövde tas bort med jämna mellanrum. Sedan den första operationen för snart femtio år sedan har Susanne opererats 97 gånger till.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons