Annons

Anders Rydell:Nu ska konsten ”spegla finansiärers värderingar”

När Nacka kommun upphandlar konstnärliga gestaltningar vid nya tunnelbanestationer vill man att finansiärernas värderingar ska speglas i konsten (påtänkt uppgång för tunnelbanan vid Jarlabergsvägen).
När Nacka kommun upphandlar konstnärliga gestaltningar vid nya tunnelbanestationer vill man att finansiärernas värderingar ska speglas i konsten (påtänkt uppgång för tunnelbanan vid Jarlabergsvägen). Foto: Region Stockholm/Sweco

I Nacka kommun töms konsten på sitt innehåll för att istället spegla beställarens värderingar. Anders Rydell ser en utveckling där kommunal förvaltning hämtar inspiration från reklamvärlden.

Under strecket
Publicerad

Den planerade tunnelbanans uppgång I Nacka från Vikdalsvägen sett.

Foto: Region Stockholm/Sweco Bild 1 av 1

Det ser ut som konst. Det känns som konst. Det utger sig för att vara konst. Det är inte konst. När jag för tio år sedan arbetade som chefredaktör på tidskriften Konstnären försökte vi definiera ett nytt fenomen som hade uppstått i gränslandet mellan reklam- och konstvärlden. Reklam som tog formen av konst. Reklamfilmer som vid en första anblick liknade performanceverk – som när Sony till tonerna av José González ”Heartbeats” lät 250 000 studsbollar regna ner för San Franciscos branta gator. 

Det handlade också om ett allt vidlyftigare samarbete mellan företag och konstnärer – som när konstnären Jockum Nordström lät formge kalsonger åt klädmärket Whyred. Men framför allt handlade det om att snylta på konstens yttre attribut. Produkter gavs ut i ”limiterade” upplagor, ställdes ut i gallerilika lokaler och signerades. Ett par limiterade signerade sneakers i ett galleri var naturligtvis i slutänden bara ett par extra dyra gympaskor – men de framställdes som något mer. 

Annons
Annons
Annons