Annons
X
Annons
X

”Nu krävs politiskt ansvar för premiepensionen”

Premiepensionssystemet är bra för dem som avlönas i finansmarknaden, men mindre bra för spararna. Det är i stor utsträckning politikernas fel att många människor har fått för låg avkastning och därmed för låg pension, skriver nationalekonomen Thomas Franzén.

Premiepensionens framtid
Foto: Pensionsmyndigheten

DEBATT | PENSIONSSPARANDE

När systemet premiepensionen (PP) startade var tanken att man skulle tvinga människor att pensionsspara för framtiden. Detta är bra och det bör vi slå vakt om. Men dessutom ville man tvinga dem att välja ”fritt” bland fondbolagens produkter. De borde inte låta sina medel placeras av sjunde AP-fonden AP7 som var ”icke-väljarnas” alternativ (numera kallad AP7 Såfa – ”Såfan”). Vd:n för fondbolagens förening Pia Nilsson reste land och rike runt med fondbolag för att argumentera för att pensionsspararna skulle välja och lämna AP-fonden. 

AP7 fick inte göra reklam för att spararna skulle välja Såfan. Peter Norman som var chef för AP7 dekla­rerade att fondens mål var att de som ”inte väljer” skall ha minst lika bra avkastning som genomsnittet för de som väljer. Fondbolagen knorrade! Vad det inte otillåten reklam? 

När spararna hade valt en gång så fick de inte gå tillbaka till Såfan. De tvingades bli kvar på ”fond­torget”. Det växte och är nu cirka 800 fonder som marknadsförs av fondbolagen. Spararna blir stressade av reklam och ”information”. De behöver hjälp för välja alternativ. Fonderna drivs av vinstintresse och av­gifterna är ofta orimligt höga i förhållande till prestation. 

Annons
X

En flora av så kallade ”rådgivningsföretag” växte fram. De drevs av sitt vinstintresse och tog orimligt mycket betalt. Det blev alltmer angeläget att kontrollera att fonderna ”skötte sig” och miljön omkring med marknadsföring och ersättningar. Pensionsmyndigheten förhandlar ner ersättningen till fonderna ­genom att dra ner avgifterna. Men när fonderna placerar i andra fonder och kan betala högt till när­stående bolag för transaktioner så blir uppgiften att kontrollera och skydda spararna svårbemästrad. Rapporter om Allra och Falcon Funds belyser de mest flagranta problemen. 

Nu vet vi att icke-väljarna har fått en avkastning som överstiger genomsnittet för väljarna. Till skillnad mot många fonder har AP7 levererat vad de lovat.  Efter flera år gjorde politikerna reträtt och tillät männi­skor som valt att gå tillbaka till Såfan. Den ­består av ett antal delfonder med olika risk där människor placeras beroende på hur långt de har till sin pension. De som vill vara aktiva eller vill påverka sin risk har nu också möjlighet att välja olika portföljer. 

Ändringen skedde utan större information. Varför går man inte ut brett med informationen att männi­skor inte behöver oroa sig. Såfan är bättre för de flesta. Varför är det så trögt? En anledning är nog att tydlig information innebär ett erkännande att PP-systemet startades på ett sätt som missledde människor till att välja. Det är i stor utsträckning politikernas fel att många människor har fått för låg avkastning och därmed för låg pension.

Systemet togs fram i en kompromiss mellan flera politiska partier och förvaltas av ”pensionsgruppen”. För att få brett stöd kompletterade man tvånget att spara med valfrihet när det gällde fonder. Den sågs som en stor ”valfrihetsreform”. Men denna frihet kom mer att gälla de finansiella aktörerna än spararna. Genom att partierna i överenskommelsen har olika intressen blockerar de reformer i pensionsgruppen. 

PP-systemet är bra för dem som avlönas i finansmarknaden, men mindre bra för spararna. Nu har diskussionen alltmer kommit att gälla hur man kan få systemet att fungera så att det är bra för spararna. 

Ett sätt att göra valfriheten meningsfull är att redu­cera antalet fonder genom att eliminera ”fondtorget” och låta Såfan ta hand om förvaltningen. Förvaltningstjänster handlas upp på marknaden på ett sätt som minskar risker för överdrivna kostnader och oegentligheter. 

Att avskaffa fondtorget i ett slag är politiskt svårt efter­som det finns människor som fått högre avkastning än genomsnittet. Det garanterar emellertid inte att det är lika bra i framtiden. Det finns också de som har haft låg avkastning under många år men tror att det blir bättre i framtiden. 

En successiv övergång kan lösa det problemet. Unga människor som börjar sitt pensionssparande hänvisas till att välja inom ramen för sjunde AP-fondens produkter. Peter Norman lanserade nyligen ett sådant förslag. Men det innebär att man inte tar hand om dem som redan fastnat i systemet. Det är märkligt utifrån problemen med dagens fondtorg. 

Ser man till pensionsspararnas intresse bör man gå fram mer resolut. Låt allt nytt sparande i premiepensionssystemet kanaliseras till Såfan. Man tvingar inte människor att flytta sitt gamla sparande. Fondtorget minskar successivt allteftersom människor går i pension. 

Då skapar man snabbare överskådlighet och räddar valfriheten för dem som vill vara aktiva. Valfriheten blir meningsfull samtidigt som systemet blir ansvarsfullt.

Thomas Franzén

fil dr i nationalekonomi, fd riksgäldsdirektör och fd vice riksbankschef

Thomas Franzén Foto: Privat
Annons
Foto: Pensionsmyndigheten Bild 1 av 2

Thomas Franzén

Foto: Privat Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X