Annons
X
Annons
X

Anna Gustafsson Chen: Nu kan samtalen med Konfucius fortsätta

Genom citatsamlingen ”Konfucius samtal” får vi kontakt med en tretusenårig klokskap kring hur livet bör levas. Djupt oroad av sin samtids korruption och moraliska förfall ville den kringvandrande läraren återuppliva dygder och ritualer från en mytisk gyllene epok. Nu finns boken åter på svenska i en moderniserad och samtids­relevant nyöversättning.

Konfucius (551–479 f Kr).
Konfucius (551–479 f Kr). Foto: IBL

Få personer är så tätt förknippade med Kinas äldre historia som Konfucius. Den kringvandrande vishetsläraren, som på 500- och 400-­ ­talen före vår tideräknings början reste mellan kärnstaterna i det blivande Kina med det självpåtagna uppdraget att upplysa de styrande om hur de borde leva, har blivit en symbol vars namn kan klistras på allt från lyckokakor och ”inspirerande” citat på Facebook till kulturinstitut styrda av samma kinesiska regim som för bara några årtionden sedan stämplade honom som ”representant för den döende slavägarklassen”.

Från vår nutida horisont ser konfucianismen ut att ha dominerat det kinesiska samhället i mer än 2000 år – en otrolig framgångshistoria. Men konfucianismens segertåg har inte varit så självklart eller enkelt som vi kan frestas att tro. Tvärtom har den under långa perioder tävlat med både buddhism och daoism om de styrandes gunst, och det dröjde drygt tusen år innan den hade konkurrerat ut de andra skolorna som officiell statsfilosofi.

Konfucius själv skulle förstås aldrig ha kallat den livsåskådning han företrädde ”konfucianism” och det är inte heller under det namnet den är känd i Kina, där den i stället kallas rujia, ”de lärdas skola”. Hans mål var inte att skapa något nytt utan att återuppliva ett sätt att tänka och leva som – i hans och många av hans samtidas föreställningsvärld – hade existerat i forntiden, under de mytiska kungarna Yao och Shun och under den tidiga Zhoudynastin, den som brukar kallas västra Zhou (1046–771 f Kr). Det här var den gyllene tid då ordning och harmoni hade rått under himlen och Konfucius, som oroades djupt av den korruption och det moraliska förfall han såg omkring sig, ville backa tillbaka till det rättrådiga styre som hade funnits då genom att betona varje människas individuella ansvar för hur hon (eller i detta fall oftast ”han”) uppför sig, både mot sina närmaste och mot dem hon möter i sin ämbetsut­övning.

Annons
X

Som den främste företrädaren för den filosofisk-politiska inriktning som har kommit att symbolisera själva essensen i det kinesiska sättet att tänka kan man tycka att Konfucius och hans idéer borde studeras av alla som försöker förstå inte bara Kina utan hela Ost­asien. Ändå finns det märkligt få svenska översättningar av ”Konfucius samtal”, den samling citat ur hans diskussioner med sina lärjungar som troligen sammanställdes så tidigt som på 200-talet f Kr. Redan 1707 utkom visserligen Johan Arent Bellmans översättning av Michel Boutaulds ”Wijshetenes råd, thet är”, en sammanställning av Salomos råd ”med Confucii, then chinesiske philosophi, sede-läror förmerad”, men den första fullständiga översättningen direkt från kinesiska gjordes inte förrän 1949 av Alf Henrikson och Hwang Tsu-yü. Det är därför mycket glädjande att professor emeritus Torbjörn Lodén med ”Konfucius samtal” (Appell Förlag) nu, nästan sjuttio år senare, äntligen ger oss en nyöversättning som inte bara utgår direkt från den kinesiska grundtexten utan också bistår läsaren med hjälp och stöd via ett utförligt förord och rikliga kommentarer.

För stöd behöver man. ”Konfucius samtal” består inte, som man skulle kunna tro, av långa sammanhängande dialoger eller av bibelliknande berättelser, utan utgörs snarare av fragment ur samtal som Konfucius förde med lärjungar, meningsmotståndare och andra intresserade, brottstycken som sedan sammanställdes långt efter hans död. I dessa texter hänvisar Konfucius ständigt till personer och händelser som för en ­bildad samtida kines kan ha varit självklara, men som för en modern svensk förmodligen är alldeles obegripliga. När Konfucius säger: ”Har du läst ’Zhounan’ och ’Shaonan’? Den som inte känner till dessa är som en person som har en mur framför sig”, är det lätt att känna att man kör huvudet rakt in i just den muren.

I Torbjörn Lodéns översättning har de flesta passager i boken en kommentar som mer eller mindre utförligt förklarar vad mästaren syftar på eller vem det är han talar med och om. Här förklaras bland annat Konfucius syn på människans plats i samhällets ”natur­liga” rangordning, hans besatthet vid att följa de riter och etikettsregler (li) som upprättats under västra Zhou och tidigare, och den vikt han lade vid att vara noga med språket. Konfucius var övertygad om att människorna i det goda samhället, där ledaren följde den rätta vägen, självmant skulle följa och lyda sin furste: ”Att styra med hjälp av dygden kan liknas vid polstjärnan: den intar sin position och stjärnorna samlas kring den.” Men för att uppnå detta var alla detaljer viktiga – från den musik som hovet valde att lyssna på till hur man satt eller klädde sig.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I översättningen har kommentarerna och grundtexten fått olika färg, vilket gör det enkelt att hålla isär dem och dessutom, intressant nog, i sig blir ett slags koppling till kinesisk tradition. Äldre kinesisk litteratur är nämligen vanligen rikt kommenterad, ofta med kommentarerna infogade i texten men satta med mindre grad, så att det ska vara enkelt att skilja dem från originalet. Det gäller inte bara filosofiska, politiska och historiska verk, utan också klassiska romaner som ”Drömmar om röda gemak” eller ”Jinpingmei”. Det här är en tradition som skiljer sig en aning från västerländsk praxis, där kommentarer oftast förekommer som fotnoter, marginalanteckningar eller – när det gäller översatt skönlitteratur – inte alls. När Torbjörn Lodén väljer att lägga in sina förklaringar på det sätt han gör anknyter han därför till ett mer kinesiskt sätt att kommentera en text och gör oss svenska läsare delaktiga i den traditionen. Det är en teknik som skulle kunna användas oftare och som i mitt tycke tillför en intressant dimension till den översatta texten.

    Att Konfucius nu får tala till oss på ett något mer samtida språk är också skönt. Henriksons och Hwangs översättning var bra men bär förstås spår av sin tid och känns för en nutida läsare ofta onödigt tungfotad, vilket inte direkt gör texten lättare att förstå. Jämför till exempel den första paragrafen i ”Samtalen”:

    Mästaren sade: Att oavlåtligt lära och i rättan tid följa lärdomar, är icke detta ett behag? Är det icke ett nöje att äga studiekamrater som kommer från fjärran boningar? Har icke den man nått dygdens fullkomlighet, vilken icke känner misshag över att gå obeaktad bland människor? (Henrikson & Hwang)

    Mästaren sade: ”Att studera och sedan få tillfälle att använda det man lärt sig, är inte det en glädje? Att ha vänner från fjärran som kommer på besök, är inte det ett nöje? Att inte bekymra sig över att inte vara känd av andra, är inte det att vara en ädel människa?” (Lodén)

    Här skulle man, om man vill vara petig, möjligen kunna hävda att språket kunde ha gjorts ännu modernare och rakare, men då hade det kanske förlorat den strama högtidlighet som den extremt korthuggna klassiska kinesiskan trots allt utstrålar och som inte riktigt fångas av Henriksons & Hwangs mer bibelartade tonfall, som har en tendens att bli lite för utbroderat. Lodéns översättning ligger också strukturmässigt betydligt närmare originalet på så sätt att alla de tre frågorna är uppbyggda på samma sätt, även om det får till följd att han tvingas klämma in tre stycken ”inte” i den sista frågan. Han gör sig också mödan att i sin kommentar till paragrafen diskutera begreppet ”ädel människa”, som ju är något av ett nyckelbegrepp i ”Samtalen” men som i den äldre översättningen varken förklaras eller används konsekvent.

    Ett annat exempel, också från bokens första kapitel, är översättningen av sista meningen i andra paragrafen:

    Barnslig fromhet och broderlig underkastelse – är icke dessa två alla välsinnade handlingars rot? (Henrikson & Hwang)

    Att visa sina föräldrar vördnad och sina äldre bröder respekt är roten till godhet. (Lodén)

    Även här är den nya översättningen både stramare, tydligare och ligger närmare originalets betydelse än den gamla. En styrka i Lodéns översättning är också att han vågar vara tydlig med vilka delar av texten som är svårtolkade och att det ibland finns stycken där översättningen är osäker och omdebatterad. Syftar till exempel uttrycket ”små människor” i en viss passage på tjänare eller på småskurna personer? Hur ska man egentligen tolka ordet ”klass”? De resonemangen visar i hur hög grad tolkningen av texten är ett kollektivt arbete, där forskarna ständigt bygger vidare på sina föregångares upptäckter och insikter. De bjuder också in läsaren att göra egna reflektioner och på så sätt själv uttolka Konfucius ord.

    De korta textavsnitten i ”Konfucius samtal” är som gjorda för att memoreras och citeras i lämpliga ögonblick. Här finns många tänkvärda funderingar kring de intellektuellas ansvar i tider av dåligt styre och kring vad det innebär att vara en god människa. Mycket kan kännas som om det var skrivet just för vår tid, som när mästaren säger att: ”En ädel människa ser till det som förenar, inte till det som skiljer. En liten människa ser till det som skiljer och inte till det som förenar.”

    Så vilket är då mitt personliga favoritcitat? Kanske trots allt detta lite sorgsna påpekande om att man måste studera innan man kan komma med åsikter eller teorier:

    Mästaren sade: ”En gång åt jag inte på en hel dag och sov inte på hela natten för att helt ägna mig åt att tänka. Men det var inte till någon nytta. Det är bättre att studera.”

    Annons
    Annons
    X

    Konfucius (551–479 f Kr).

    Foto: IBL Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X