Annons
X
Annons
X

Nu kan rättsläget kring hatbrott bli tydligare

Hovrätten skärper straffet för en man som misshandlade två kvinnor i slöja, med hänvisning till att det handlade om ett hatbrott. Domen har potential att bli mycket viktig för framtida rättstillämpning, skriver David Brax, forskare vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori.

BRÄNNPUNKT | HATBROTTSDOM

Straffskärpningsregeln har funnits i 20 år, och ännu finns det stora problem med att olika delar av rättsväsendet har olika uppfattning om vad som utgör ett hatbrott.
David Brax

I april i år kom en utförlig men märklig dom i Malmö tingsrätt. En man hade attackerat två beslöjade kvinnor utanför Universitetssjukhusets akutmottagning i Malmö. Mannen, med bakgrund inom tryckfrihetssällskapet, vägrade först att prata med den polis av muslimskt ursprung som kom till platsen, och uttryckte sig under förhör kränkande mot muslimer. I medierna rapporterades det hela som ett tveklöst hatbrott, men Malmö tingsrätt kom till en annan uppfattning.

Tingsrätten hade dock en ovanligt utförlig utläggning om huruvida det rörde sig om ett hatbrott, det vill säga om brottet skulle falla inom straffskärpningsregeln (BrB 29 kap 2§ 7p) som säger att straffet ska skärpas (straffvärdet höjs) om brottet utförts med ”motiv att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”.

Annons
X

Innebörden av tingsrättens dom var att ribban för styrkt hatmotiv sattes orimligt högt. Här är några exempel: I tingsrätten ansågs det styrkt att mannen sa ”det är sådana som ni som förstör landet”, men det ansågs inte kunna ges en vid nog tolkning för att stödja hatmotiv. Valet av offer räckte heller inte - det ansågs inte styrkt att det fanns fler offer på platsen att välja bland. Det kunde alltså inte visas att han inte hade attackerat vem som helst som befunnit sig på den platsen vid det tillfället. Att den åtalade tidigare har varit engagerad i en organisation med islamofobiska inslag, att han vägrade tala med en polis med muslimskt ursprung, och senare också uttryckte sig starkt nedsättande om muslimer i allmänhet ansågs heller inte kunna räknas. Bara det som hände vid själva brottet ansågs relevant.

Resonemanget är märkligt eftersom det sätter extremt hög nivå på vad som måste bevisas. Det är också märkligt  i ljuset av att liknande och svagare indicier i tidigare fall ansetts tillräckliga för att tillämpa hatbrottsregeln.

Hatbrottsdomar är ovanliga och utförligt resonemang liknande det i tingsrätten är än mer ovanligt. Det har också saknats rättspraxis i form av vägledande domar i svårare fall. Det finns, vad jag kunnat hitta i mina efterforskningar, bara ett HD-avgörande om hatbrott - nämligen i Klippan-målet (NJA 1996 s 509, nr 84) och där behandlas knappt hatmotivet alls. Om tingsrättens dom slagits fast i hovrätten hade det inneburit att det skulle bli mycket svårt att döma någon med hjälp av hatbrottsregeln i framtiden.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Bristerna i tingsrättens resonemang utgjorde grund för överklagandet, och gjorde det också nödvändigt för hovrätten att vara utförlig och noggrann angående vad den anser räcker för att styrka hatmotiv. Hovrätten har också mycket riktigt skrivit en noga avvägd dom, med ett antal markeringar gentemot tingsrätten.

    Hovrätten anser först och främst att det helt oprovocerade överfallet på två kvinnor i slöja inte rimligen kan förklaras av något annat än just hatmotiv. I sin bedömning har de också tagit i beaktande vad som hände i kontakten med den muslimske polismannen på plats. Båda dessa ändringar av tingsrättens resonemang är riktiga och mycket viktiga. Hovrätten valde att inte ta upp mannens engagemang i tryckfrihetssällskapet, vilket jag tror var klokt. Det var inte nödvändigt för att styrka motivet, och om det tagits upp hade det lett till förutsebara och irrelevanta klagomål från det hållet.

    Det är också av intresse att hovrätten inte tar upp uttalandet ”det är sådana som ni som förstör landet”. Det ansågs inte styrkt, då ena offrets vittnesmål bedömdes mindre trovärdigt. Resultatet är att domen överhuvudtaget inte nämner vad gärningsmannen sa just då brottet begicks. Det som bedöms som viktigt är valet av offer, och att ingen bättre förklaring finns till detta val än gärningsmannens attityd. Detta är i sig viktigt: Det innebär att det inte krävs att brottet symboliskt uttrycker hat, det vill säga utgör eller åtföljs någonting som i sig själv skulle räknas som hets mot folkgrupp, för att straffskärpningsregeln ska tillämpas.

    Denna dom har potential att bli mycket viktig för framtida rättstillämpning. Straffskärpningsregeln har funnits i 20 år, och ännu finns det stora problem med att olika delar av rättsväsendet har olika uppfattning om vad som utgör ett hatbrott.

    Detta har lett till att mycket få hatbrott uttryckligen bedöms som sådana, till att polisen saknar vägledning kring vad de bör leta efter, och till att genomströmningen av anmälningar till fällande dom vart anmärkningsvärt låg. Detta har underminerat förtroendet för rättsväsendet, och oklarhet i tolkningen har i sig givit upphov till kritik. Det har också gjort det omöjligt att utvärdera huruvida lagen överhuvudtaget ”funkar”, om den ger ett utökat stöd för utsatta grupper.

    **Min förhoppning är att **denna dom kommer att leda till att rättsläget klarnar, att hatbrott får en tydligare plats i det allmänna rättsmedvetandet och att fler hatbrottsmål kommer att drivas på ett mer effektivt sätt och leda till fler och tydligare domar.

    DAVID BRAX

    forskare vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, samt Centrum för Europaforskning, Göteborgs Universitet (CERGU)

    Fler artiklar om nazism/hatbrott:

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X