Annons
X
Annons
X

Nu kan Gillberg få upprättelse

Kan vi lita på att känsliga personuppgifter som vi i förtroende lämnar ifrån oss inte hamnar i oönskade händer? I morgon prövar Europadomstolen professor Christopher Gillbergs fall. En upprättelse är viktig för fler än honom själv, skriver Gillbergs ombud Clarence Crafoord och Anna Rogalska Hedlund.

[object Object]
Rättegången 2005 där Christopher Gillberg stod åtalad för tjänstefel efter att ha vägrat lämna ut sitt forskningsunderlag fick stor uppmärksamhet. Den fällande domen var början på en lång juridisk process som i morgon avslutas i Europadomstolen. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX

BRÄNNPUNKT | OMSTRIDD FORSKNING

Imorgon prövar Europadomstolen i Strasbourg ett fall med stor principiell betydelse för både enskilda människor och samhället i stort.

I grund och botten handlar det
om medborgarnas tillit till staten:
Kan vi verkligen lita på att känsliga personuppgifter, som vi i förtroende lämnar ifrån oss till myndigheter, inte hamnar i oönskade händer?

Under åren 1977 till 1992 bedrevs en omfattande forskning om barn med adhd och damp på Göteborgs universitet. 141 förskolebarn och deras utveckling mot vuxenlivet omfattades av studien. Detta under löfte om att all den synnerligen privata information som kom fram skulle förbli hemlig för alla utom för dem som ingick i forskningsgruppen ledd av professorn i barn- och ungdomspsykiatri Christopher Gillberg.

Annons
X

Ett antal år senare begärde två personer, en sociolog och en barnläkare, att få ta del av forskningsunderlaget. Göteborgs universitet sade nej med hänvisning till både sekretesslagen och avtalet om att uppgifterna skulle hållas hemliga. Men beslutet överklagades till kammarrätten som kom fram till att personerna i fråga skulle få ut underlaget. Detta trots att det var klarlagt att materialet inte kunde anonymiseras.

Detta fall belyser nödvändigheten av att förebygga att medborgarnas tillit till staten undergrävs.
Clarence Crafoord och Anna Rogalska Hedlund

Det hör till saken att vare sig de forskare som på uppdrag av universitetet hade skrivit på avtalet eller barnen och deras föräldrar ansågs ha talerätt när sekretessfrågan skulle prövas.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Gillberg ställdes alltså inför ett mycket svårt dilemma: antingen bryta universitetets överenskommelse med barnen och deras föräldrar och därmed dessutom bryta mot sin yrkestik och personliga övertygelse, eller riskera åtal och straff.

    Mot den bakgrunden vägrade Gillberg trots domstolsutslaget att lämna ut handlingarna. Våren 2004 förstördes forskningsunderlaget. Tre av Gillbergs kollegor fälldes för förstörande av dokument. Gillberg själv åtalades och fälldes för tjänstefel för att han inte medverkade till att lämna ut uppgifterna. Han fick villkorlig dom, dagsböter och fick betala dryga rättegångskostnader.

    Gillberg vände sig då till Europadomstolen, som i november förra året kom fram till att det inte handlade om några rättighetskränkningar. Men domarna var oeniga, och fallet skickades vidare till det som kallas för Europadomstolens ”stora kammare”, som hanterar särskilt viktiga och komplexa fall.

    Det är 15 år sedan som ett fall rörande Sverige senast togs upp i domstolens stora kammare – det säger något om fallets principiella betydelse. Europadomstolen tar nu sin utgångspunkt i den konkreta frågan om det var rimligt (proportionerligt) av svenska domstolar att straffa Gillberg för att han vägrade lämna ut uppgifterna. För att kunna bedöma den saken måste man väga in alla de olika intressen som står på spel.

    I debatten hör man då och då talas om fall där myndigheter läcker känsliga personuppgifter, exempelvis poliser som trots förundersökningssekretess lämnar ut information om misstänkta personer till medier.

    Det nu aktuella fallet är sett ur den synvinkeln mer paradoxalt. Här har en statligt anställd läkare (Gillberg) velat värna integriteten för individer som mot löfte om sekretess har lämnat ut många av sina mest privata förhållanden. Men det svenska rättsmaskineriet har inte skyddat honom, utan i stället straffat honom för hans lojalitet med både sina forskningsetiska åtaganden och de människor som skulle drabbas om han bröt mot dessa.

    Gillberg har också fått brett stöd i forskarsamhället. I ett upprop publicerat i Dagens Medicin backades han upp av 241 läkare, däribland nobelpristagaren Arvid Carlsson, som menade att Gillberg av läkaretiska skäl gjorde rätt som valde att skydda sina patienter.

    I nästa led äventyras även förutsättningarna för viktig modern forskning: Hur ska man kunna bedriva studier om saker där innehållet är svårt eller omöjligt att anonymisera om man inte samtidigt kan garantera de individer som deltar full sekretess?

    Fallet Gillberg har blivit väldigt laddat långt utanför rättssalarna, och det finns säkert flera förklaringar till det. Till exempel finns en konflikt mellan forskare på olika vetenskapsområden om hur man bör se på adhd och damp. Inget av detta vare sig vill eller kan Centrum för rättvisa ta ställning till. Det som motiverar att vi ställer upp som Christopher Gillbergs ombud är de viktiga och svåra principfrågor om offentlighet kontra personlig integritet som fallet aktualiserar.

    En upprättelse för Gillberg i Strasbourg skulle vara viktig för många fler än honom själv. Men oavsett hur det går i Europadomstolen belyser detta fall nödvändigheten av att förebygga att medborgarnas tillit till staten undergrävs på det flagranta sätt som har skett här.

    CLARENCE CRAFOORD

    ANNA ROGALSKA HEDLUND

    jurister vid Centrum för rättvisa och ombud för Christopher Gillberg

    Annons
    Annons
    X

    Rättegången 2005 där Christopher Gillberg stod åtalad för tjänstefel efter att ha vägrat lämna ut sitt forskningsunderlag fick stor uppmärksamhet. Den fällande domen var början på en lång juridisk process som i morgon avslutas i Europadomstolen.

    Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X