Annons

Emi-Simone Zawall:”Förrädaren” har blivit en nationell stolthet

Olga Tokarczuk på förstasidan av Gazeta Wyborcza.
Olga Tokarczuk på förstasidan av Gazeta Wyborcza. Foto: Martin Meissner/TT

Tidigare skröt Polens kulturminister om att inte ha läst Tokarczuk – nu utlovar han bättring, och hans partikollega uppmanar biblioteken att köpa in fler av hennes böcker. Nationalkonservativa röster i Polen pratar nu om vikten av att göra skillnad på litteratur och politik.

Under strecket
Publicerad

Den som trodde att 2019 års Nobelpristagare, Peter Handke, skulle få 2018 års Nobelpristagare, Olga Tokarczuk, att hamna i skuggan fick förstås helt rätt. Fastän diskussionen nu nästan bara kretsar kring litteraturprisets politiska betydelse, är det knappt någon som intresserar sig för den politiska betydelse det eventuellt skulle kunna ha i Polen.

Tokarczuk tillhör den författargeneration som formades av det demokratiska Polen som uppstod efter folkrepublikens fall. Efter 1989 var friheten att skriva utan att behöva förhålla sig till särskilda påbud eller ideal självklar och de nya röster som skulle representera denna självklara tankefrihet var efterlängtade. Med böcker som ”Bokfolkets resa” (1993), ”E.E” (1995) och ”Gammeltida och andra tider” (1996) blev Tokarczuks författarskap snabbt etablerat, och det stod lika snabbt klart att hon var en av de mest lysande av dessa nya, fria röster.

Annons
Annons
Annons