Krönika

Karin Thunberg:Nu är jag mest orolig för att jag släppt oron

Karin Thunberg
Särskilt bortåt halv fyra på morgonen finns risken att tankarna flödar ut. Den stund då inget syns möjligt.
Särskilt bortåt halv fyra på morgonen finns risken att tankarna flödar ut. Den stund då inget syns möjligt. Foto: Janerik Henriksson/TT

Tydligen är det så att kvinnor oroar sig mer än män. Men snälla, finns det något man kan avstå från att våndas över? I alla fall bortåt gryningstimmarna.

Under strecket
Publicerad
Annons

Mitt i en uppförsbacke vände hon sig om, nästan röt att jag inte skulle tänka så mycket. Tänka? Fanns det en risk? Hade varje människa bara ett visst antal tankar som kunde slösas bort redan i barndomen? Hon som var min storasyster borde veta. Bäst att tyst cykla vidare, inte fråga eller prata så mycket.

Då var jag kanske sex, nu har ett långt liv lärt mig att tankar inte tar slut. Risken är snarare att de flödar ut i rena deltasystemet, särskilt bortåt halv fyra på morgonen. Den stund då inget syns möjligt. Det kan stavas oro också, vilket kanske är mer rättvist eftersom tankar inte behöver mala ner oss utan, förstås, också kan vara konstruktiva, uppbyggliga.

Annons
Annons
Annons