Lärare: ”Det är dags att vi slopar de och dem”

Att upprätthålla skillnaden mellan ”de” och ”dem” känns som ett förlorat slag. Vi bör inte i onödan göra det svårare för så många som möjligt att kunna uttrycka sig enkelt och begripligt, skriver gymnasieläraren Henrik Birkebo.

Under strecket
Publicerad

Det händer att vi befinner oss vid en brytpunkt i historien då det blir läge att tänka om och tänka nytt. Det är dit jag vill mena vi har kommit nu, ­skriver läraren Henrik Birkebo.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Henrik Birkebo

Foto: Privat
Annons

Detta är en text som jag aldrig trodde jag skulle skriva. Jobbar man som svensklärare på gymnasiet ingår det gärna i ens dna att vara nyfiken på språkliga nybildningar, och det kan väl knappast heller finnas en bättre miljö att vistas i ifall man vill spana in nya trender samt observera aktuella semantiska och pragmatiska glidningar i språket.

På samma gång är man dock också en fanbärare åt den klassiska bild­ningen och de överenskomna språkliga konventionerna. Vi lär våra elever att talspråket på ”fejjan” är en sak, medan ett mer formellt skriftspråk är en annan sak. Talspråket har sina normer, medan skriftspråket har sina. Att då ta strid för införandet av en reform i vårt språks grammatik, som jag tänker göra i ­denna text, ligger inte nära till. Fast det händer att vi befinner oss vid en brytpunkt i historien då det blir läge att tänka om och tänka nytt. Det är dit jag vill mena att vi har kommit nu.

Annons
Annons
Annons