Annons

Steve Sem-Sandberg:Noveller med inlevelse i stängda liv

Kjell Askildsen är mest känd som novellist. Men hans författarskap rymmer också litterära experiment liksom pliktskyldiga övningar i socialrealistisk pamflettprosa. Av de författare som underordnades vänstervågen på 70-talet är han en av de få som lyckats gå vidare med uttryckskraften i behåll. Hans senaste novellsamling uppvisar en närmast beckettsk koncentration och en förmåga att leva sig in i liv som helt stängts för kommunikation med yttervärlden. Askildsens författarskap presenteras på Bokmässan i Göteborg.

Publicerad

Kjell Askildsen är knappast någon särskilt produktiv författare. Han debuterade 1953 och har sedan dess givit ut sammanlagt tio böcker, varav den till omfånget största är ett urval noveller ur de närmast föregående nio. En norsk journalist har räknat ut att detta innebär i snitt tjugofem sidor per år, eller två sidor i månaden. Produktivitet har dock aldrig varit något självändamål för denne ”lycklige misantrop”, som han kallats. Redan i debutboken, ”Heretter følger jeg deg helt hjem” (1953), märker man en tydlig ansats att koncentrera språket, att ladda enskilda scener med så pass mycket mångtydighet att det är bibetydelserna som förefaller intressanta, det som inte sägs snarare än det som sägs i texten. Läsaren gäckas oavbrutet av novellernas odramatiska yta; den nära nog påtvingade händelselösheten skapar en intensiv närvaro vid läsningen.

Andå är Askildsens teman relativt konventionella. Redan från början handlar det om en grundläggaride existentiell konflikt, där frågeställningar om hur man skall leva sitt liv, var gränsen går mellan social tillhörighet och individuell frihet, ofta finner sitt utlopp i en diskussion om konstnärsrollen. Romanen ”Davids bror” (1957), den kanske något överspända berättelsen om den ensamme och missförstådde tonåringen Frans, är ett tidigt exempel. Frans liv tar en dramatisk vändning när en bror som familjen tidigare trott omkommit i en olycka plötsligt dyker upp igen. För Frans blir brodern på en gång en spegel i vilken han tycker sig känna igen sitt eget predikament och ett förebildligt exempel på hur man kan och bör leva utanför de trånga skrankor av andefattig moralism som familjen upprättat. Uppvaknandet fullbordas när det visar sig att den äldre brodern är döende i leukemi. Romanen beskriver ett slags initiationsprocess, där Frans med broderns livsöde som vägvisare förs in i ett socialt ansvarstagande som tar fasta på vem han egentligen är och vad han egentligen känner, mera än vad samhället föreskriver att han skall vara och känna.

Annons
Annons
Annons