Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Frankrike berättar: Där vi står nu Noveller lyfta över tid och rum

Asylsökande i Frankrike tittar ut på polisen utanför huset som dom ockuperat i Pace. Fransk polis vräkte 250 asylsökande från i huvudsak östra Europa och Afrika under veckan.
Asylsökande i Frankrike tittar ut på polisen utanför huset som dom ockuperat i Pace. Fransk polis vräkte 250 asylsökande från i huvudsak östra Europa och Afrika under veckan. Foto: DAVID VINCENT/AP

LITTERATUR

Frankrike berättar: Där vi står nu

Genre
Prosa
Förlag
Tranan

Red. och urval: Maja Thrane. Övers: Kristoffer Leandoer, Christer Olsson, Elin Svahn, Maja Thrane 225 s.

**2004 **påbörjade förlaget Tranan sin novellserie med ”Kina berättar”. Tio år och tjugoen samlingsvolymer senare är det nu Frankrikes tur att presenteras i novellform under titeln ”Där vi står nu”. Om litteraturen ska kunna höras som en nationell röst måste det naturligtvis ske på just det här sättet, i ett urval som spänner över ett par decennier och med texter skrivna av författare födda från 1930-talet och framåt. Lika självklart är att helheten blir allt annat än unison, för här talar arton röster utan någon särskild gemenskap i vare sig uttryck eller tematik. Och det är precis så det måste vara. Om det varit annorlunda skulle man haft anledning att grubbla över förlagets urvalskriterier.

Man kan börja med en av bokens finaste texter, ”Blommors språk” av Hubert Haddad. Haddad som är född i Tunisien skriver med exilen som klangbotten men tonen är så dov att man knappt hör den och den färd mot döden som skildras eller snarare bildsätts är allas och envars. Kirurgen Graff rör sig i en väl inkörd bana mellan det sjukhus där han räddar liv, Parislägenheten där hans hustru och barn väntar och sommarhuset vid kusten, men hans vardagsvärld fylls plötsligt med tecken och små förskjutningar som signalerar förestående uppbrott. Graff är redan delvis avskild från det han ser omkring sig och den förvandling som ännu inte ägt rum men som både läsaren och Graff själv känner så tydligt är det verkligaste i texten, märklig just därför att den är omärklig och ändå omisskännlig.

**I en annan **novell, ”Tiga som muren” av Olivier Adam, finns samma djupa oro men på ett annat plan och i en diametralt annorlunda miljö: mannen, kvinnan och barnet som här genomlever en natt och ett skyfall av syndaflodsartade dimensioner hör inte till de privilegierade, hos dem finns istället en lite trött och tilltufsad ömhet, en sliten värdighet som håller stånd. Samtidigt finns här ett outtalat hot och när regnet tränger in i deras hus vet man inte om det värsta redan hänt eller om det just är på väg att hända.

Annons
X

Tredje exemplet: Marie Darrieus-secq, till skillnad från majoriteten av antologins författare redan välkänd för svenska läsare, senast med den briljanta pubertetsskildringen ”Flickan i Clèves”. Här bidrar hon med en novell om krigardrottningen Penthesilea, en text som i enlighet med sitt ämne är närmast klassiskt välproportionerad.

Jag vill också nämna Olivia Rosenthals ”Offentlig ombyggnad” som dokumentärt lyssnar av och tränger in i nuet via språk- och tankestrukturer på en arbetsplats och Karima Bergers ”Blod Röd Oskuld” där en algerisk flicka vaknar till insikt om sexualitetens sprängkraft i en text genomgående färgsatt i rött: rött för läppar och kinder, för menstruationsblodet, blodet från bröllopsnatten men också det blod som flyter i ett islamistiskt våldsdåd. Sammantaget är detta alltså en samling texter med stor bredd och variation även om den koloniala erfarenheten är tydligt närvarande som en av utgångspunkterna.

**Men finns här **då en gemensam ton? Det är nästan enklare att beskriva vad som inte finns: vardagsrealism och rapporter från den urbana medelklassen. Livspusslet lyser här helt med sin frånvaro och här finns inte heller mycket av dialog, avlyssnade idiom, storstadsalienation och samtidsmarkörer. Man kan säga att detta är en novellistik som lyfter sig över det som går att nagla fast i tid och plats och kanske är den fransk, denna förhöjning. Klart är att tonen i ett svenskt urval skulle ha varit en annan.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ellen Mattson

    Annons
    Annons
    X

    Asylsökande i Frankrike tittar ut på polisen utanför huset som dom ockuperat i Pace. Fransk polis vräkte 250 asylsökande från i huvudsak östra Europa och Afrika under veckan.

    Foto: DAVID VINCENT/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X