Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
"Tv

n för 150 000 var värdelös"

Hösten 1999 brukade min kompis John och jag, efter vårt regelbundna häng hos Bjarne på S:t Eriks Skivbörs i Stockholm, titta in i tv-butiken om hörnet. De hade fått in en platt-tv, den första i Sverige.

"Med dagens mått är “platt" ett begrepp med modifikation, men hängde blytungt på väggen gjorde den, något vi aldrig sett tidigare, och butiken hade inrett ett helt rum åt åbäket. Vi imponerades inte av den korniga bilden men av prislappen: sjuka 150 000 kronor.

Annons
X

Inne hos skivbörs-Bjarne anslöt ofta en snubbe som jobbade i samma kvarter. Vi kallade honom Skuggan för att han plötsligt bara brukade stå där snett bakom oss. Skuggan ville inget hellre än att bli vår kompis, men sorgligt nog funkade det inte. Han kom alltid snett in i jargongen. Och det förvärrades av att Bjarne, som var en sån där typiskt surmulen skivbörs-misantrop, gärna fällde trista elakheter mot Skuggan.

Nu är jag väl inte lika säker på orsaks-sambanden som Bjarne var, men en dag berättade han att Skuggan hade köpt den där platt-tv:n – bara för att han hört John och mig gagga så imponerat om den.

Säkert en halv årslön för Skuggan.
Jag gick sönder inombords. Varför gjorde Skuggan norra Europas sämsta teknikinvestering (ja, det förstod man redan då) bara för att ha nåt att komma med, för att få vara med och prata gubbrock med en avdankad rockkritiker, en B-artistagent och en avtrubbat argsint skivbörsägare?

Det första Bjarne svarat, när Skuggan berättat om sitt köp, var "Jaha, den där som John och Kjell säger är en riktig skit-tv med usel bild", och Skuggan gick väl sönder, han också.

Det första Bjarne svarat, när Skuggan berättat om sitt köp, var "Jaha, den där som John och Kjell säger är en riktig skit-tv med usel bild", och Skuggan gick väl sönder, han också.

Snart kom han inte längre inspringande på skivbörsen när han såg oss.

Genom åren har jag plågats av en inre syn: Skuggan, med uppbaxat tv-monster på väggen i sin lilla etta, sorgset stirrande på ett felinställt spygrönt fotbollsplansflimmer; själv spygrön i ansiktet av platt-tv-marknadens snabba utveckling mot en tiondel av priset och dubbla upplösningen.

Millennieskiftet blev ju också ett paradigmskifte.

Under 1900-talet längtade man efter tydliga tekniska landvinningar och investerade för livet när man köpte sin radiogrammofon, färg-tv, videobandspelare. En tv behöll man tills bildröret pangade. Skedde det efter “bara" tio år kände man sig lurad.

På 2000-talet blev det tvärtom. Två månader efter ett iPhone-köp matas man med lockrop om nästa hösts nya modell – och har man inte råd då så pangar skiten ändå. 1900-talets kvalitetsprylar byggdes för att hålla, dagens konstrueras för ständiga utbyten.

Stackars Skuggan köpte vad han trodde var en tv för 2000-talet. I stället var det som om han köpt en ny bil och den visat sig vara ett måndagsexemplar som kraschade rätt in i närmsta bergvägg på väg hem från bilaffären – och han tvingades sitta kvar i vraket.

Ena året köper vi ny LCD-tv och året därpå känner vi oss blåsta för att den inte har 3D; sen när vi köpt ny 3D-tv får vi läsa om “3D-floppen" och att “nu kommer 4K-apparaterna".

Det vi har störst behov av är nog inte en ny version av något vi praktiskt taget redan har, utan ett nytt förhållningssätt till teknikköpen. Att prylarna i sig är utbytbara säger ju något om hur lite de egentligen betyder. Vi måste nöja oss med att älska vad vi använder tekniken till – kommunikation och umgänge – i stället för att älska plasten och metallen.

Vill du läsa fler liknande artiklar? Följ SvD Perfect Guide på Facebook!

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen