Annons

”Normbrytande barn är förebilder”

IDAG SAMTAL. Säger barns sätt att klä sig något om vilka de blir när de växer upp? Både jag och nej, att döma av läsarreaktionerna på vår artikelserie ”Pojkar i klänning”. Några tycker att den fick fel fokus när vi också tog upp ämnet osäker könsidentitet. Samtidigt visar ett brev från en 16-årig pojke hur luddig och komplicerad gränsen mellan manligt och kvinnligt kan vara.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Artikelserien inleddes den 10 januari med konstaterandet att klänning kan vara ett kontroversiellt plagg på en pojke,

Foto: DAN HANSSONBild 1 av 6

11/1. En av Oskars bästa klänningar. Han tycker om att ha kjol eller klänning också för att de står ut när han dansar runt i dem, säger Oskars pappa ”och han älskar att ha långt hår för att han tycker om hur det känns på ryggen”.

Foto: DAN HANSSONBild 2 av 6

12/1. Per-Anders Rydelius, barnpsykiater och Olle Söder, överläkare, ingår båda i ett team som undersöker barn med osäker könsidentitet.

Foto: DAN HANSSONBild 3 av 6

13/1. Jojo Stenberg är verksamhetskoordinator på Egalia, ett slags fritidsgård för bland annat unga homo- och bisexuella.

Foto: DAN HANSSONBild 4 av 6

17/1. I februari 2005 berättade Tinahåkan för sin fru att han tyckte om att klä sig i kvinnokläder och några månader senare för sina barn. Hela familjen stöttar honom.

Foto: DAN HANSSONBild 5 av 6
Foto: PRIVATBild 6 av 6

Min son hade klänning varje dag under över två års tid – från cirka tre till cirka fem års ålder. Den som hade svårast var nog pappa och till en början blev det en del diskussioner men eftersom klänning var receptet på glad son=enkel morgon så vann sonen.

Omgivningen vande sig och det blev helt naturligt. Jag försökte hitta gamla klänningar som var lite mer ”neutrala”, mest arvegods, men köpte faktiskt ett par klänningar och sonen var supernöjd. Men han ville egentligen gärna ha de allra fulaste med volanger och ryschpysch. Ibland försökte vi övertala honom att ha byxor och t-shirt (mest vid speciella tillfällen då vi tänkte att det blev så mycket fokus på sonen för att han kom i klänning) men sen gav vi upp det också.

Annons
Annons
Annons